Förr i tiden var det stelbent, kanske onödigt stelbent och som barn fick vi snällt finna oss i att gå i den skola i vars “rektorsområde” man tillhörde. Skolkartan med skarpa gränser var ritade i beständigt bläck och satta, din skola välkomnade dig efter vilken adress du hade. Det var hugget i sten, oruckbart.
Om föräldrar önskade en annan skola för sitt barn, en önskan vilket de sällan hade, men i alla fall OM man hade önskemål om annan skola än den i området man bodde i då fick man flytta. Det kan tyckas kommunalgrått och byråkratiskt, men så var det. Flytta eller ta det som erbjuds.
Då på den tiden fick vi flouruskölja och laga tänderna vid skolpolikliniken, vi vaccinerade oss mot mässling, TBC och polio hos skolsyster, och oftast var hon snäll och delade ut en bafusintablett om vi hade ont i halsen. Skolsköterskan var en god och snäll kvinna som med mjuk och fast hand fanns för oss när vi behövde lite extra omsorg. Hon fanns i skolan varje dag.
Vi i staden var alla vanliga med en mamma och en pappa, bror eller syster, undulat eller guldhamster, Volvo, Volkswagen eller Saab. Fuktiga, mögliga lägenheter och vägglöss var sedan länge ett minne blott, sånt som fanns när farmor och farfar var barn
Jag har varit med om en tid då alla skolor var ungefär lika bra, man behövde inte välja, det fanns liksom ingen mening med det. Visst var det skillnader även då vad beträffar betyg, men det hade mer att göra med att i vissa dyrare bostadsområden bodde barn till högutbildade föräldrar med mer studievana. Ungefär som nu.
Min födelsestad liksom alla andra städer och orter var uppdelade i områden efter hur man hade råd att bo, det visste vi alla och det var så verkligheten gestaltade sig förr, ungefär som nu. Vi visste då när jag var ung var de rika bodde, och vi såg dom på stan som lite av aliens för de hade tröjor med krokodilmärke, knytblus, veckade kjolar och var medlemmar i MUF. Moderata samlingspartiet hade fina lägenheter i city där det hölls vilda blöta fester för medlemmar. Tillbaka till ämnet…
Sen gick åren … till en början smögs stora förändringar på oss, vi såg inte. Sen tog det i som en flodvåg om våren och forsade på till synes ostoppbart. Flyktingar, immigranter, arbetskraft, hitflyttade, asylanter, fattiga, nödställda, behövande, sjuka, ensamkommande, statslösa – eller kalla det för vad du vill. Vi fick tillbaka TBC, vägglöss och trångboddhet, det lades även i vårt knä att reparera tortyrskadade och att bota personer med D-vitaminbrist.
En dag vaknade vi så upp och kände inte igen oss. Främmande språk hördes i höga toner nästan var du än styrde kosan, man kom inte undan. Allt hade förändrats och blivit så mycket mer högljutt, våldsamt, rått och aggressivt. Det var väl ungefär då i den vevan som beslut togs i nämnder, fullmäktige och riksdag att det var dags att blanda upp. Alla* skulle blanda sig med varandra för nya tillbedjande Guden “integration” var lyckan, och himmelriket stod för dörren.
Politiker med makt upptäckte att folk från främmade länder i stor utsträckning samlats tillsammans i vissa bostadsområden, för att dom, främlingarna ville bo i Sverige med sina släktingar och med sina vänner från hembyarna. Galna politiker såg och ser som sin mission att hela jordklotets olika folk ska samlas, i Sverige. En del personer har det visat sig vara bångstyriga och riktigt svåra att tämja, svenskar likväl som utlänningar stretar emot och vill bo med de sina. Rörigt, men enkelt.
“Vi Svenskar lever i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation.Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen, utan i så många andra avseenden.” (Tage Erlander (S) 1965.) Men det var då det, helt andra vindar blåser nu och socialdemokraterna vill inte att vi ska minnas Tages ord och reflektioner.
Årtionden har lagts till årtionden, det var ett tag sedan vi levde i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vi kan alla ställa frågan, hur har så många tokstollar kunnat samlas år efter år och inta beslutsfattande positioner? Frågorna är många, vem ska integreras med vem? Svenskarna räcker inte till för integrationsprojektet när majoritetsbefolkningen är i minoritet på många ställen i vårt land.
Kommer somalier, filippinare, thailändare och kroater samarbeta med politiker om att integreras med araber, kommer islamiska statens krigare ställa upp och integreras med polacker, rumänska tiggare, slovener och italienare. Kommer greker att omfamna hitresta turkar … jag bara frågar.
Hela det falska integrationsprojektet är dömt att misslyckas, det har misslyckats, det var aldrig tänkt från början att ros i hamn. The white flight är i pågående, vi vill bo bland likar och vi vill helt naturligt att våra barn ska ha det bra i skolan med kamrater och lärare som pratar vårt språk. ALLA vill bo bland likar och de flesta folk vill ha ett eget land.
*De svenskar som inte har råd att flytta till mer svenska områden.
