Nu ska vi ju inte flytta frivilligt och helst inte alls. Men ibland snöar jag in på teoretiska frågeställningar och detta är en sådan. Man ska inte utesluta något och att Alternativ för Sverige tvingades flytta sin kick-off inför EU-valet visar att vi står inför många utmaningar. Kom ihåg att de redan valt att lägga eventet i Danmark för att försöka slippa problem.
Hur som, precis som jag är för segregation med våra nuvarande gäster är jag för en segregation av oss själva om vi i framtiden tvingas överge Sverige. Det svenska folket är alltid viktigare än någon landyta, egentligen är det bara naturligt att söka nya marker. Det var så vi en gång tog landet från inlandsisen och det KAN bli så en vacker dag att vi söker oss vidare. Sedan kan man vara en bra och positiv kraft i sitt nya land även om man behåller sin särart. Det är till och med så att det kan vara det bästa sättet att fylla sin plats i ett nytt land?
Vi kan till och med hamna i situationen där Sverige delas upp i två eller flera delar. Annie Lööf och hennes bundsförvanter kan bo med mångfalden, jag är säker på att hon kommer att klara sig fint och kunna köpa de flottaste designerslöjorna och att hon kommer att bära dem SÅÅÅ frivilligt. Själva kommer vi i så fall att leva i ”enfald”, ett lätt val om man inte hatar sin egen sort. Vi kommer säkert att vara lite ansatta men jag är säker på att fler och fler delar av världen kommer att välja bort mångfalden och de ofrånkomliga avigsidor som följer av ett sådant samhälle.
En secession kan gå till på många sätt. Det kan bli en naturlig utveckling av det som redan sker idag där båda sidor väljer bort att bo med varandra, med eller utan bortförklaringar. Svenskarnas hus är en naturlig del av en sådan uppdelning. Vilka svenskar kommer exempelvis att vilja bo kvar i Malmö när svenskar inte bara är i minoritet i vissa delar utan invandrarna helt enkelt har tagit över? Det är inte många av politikerna som bor i mångfalden som det är ens idag och utvecklingen lär knappast vända.
För en del låter säkert det här som defaitism. Det är det inte, det är att ta problematiken på allvar. Hope for the best and prepare for the worst. Personligen tror jag att Sverige är så långt gånget att vi kommer att bli tvungna att lita till utvecklingen i andra länder. Befolkningsutbytet kommer inte att minska som följd av våra egna åtgärder utan tack vare att andra länder stänger gränserna och att det därigenom blir svårare för människor att ta sig hit från tredje världen. Eftersom jag är tämligen cynisk tror jag också att det är därför vår nuvarande regering efter påtryckningar från Centern skiftar fokus från asyl till anhöriginvandring, de kan helt enkelt flyga hit dem direkt på det sättet.
Vi står otvivelaktligen mot en formidabel motståndare som inte skyr några medel för att avsluta det arbete som påbörjades för drygt femtio år sedan. Därför måste alla motmedel också beaktas.
Ok, tillbaka till det innevarande året. Ännu är det inte dags att göra några ”strategiska frontutjämningar”. Vi ska försvara det som är vårt och inte ge upp något utan kamp. Vi har Svenskarna hus och jag har svårt att tro att vi inte snart kommer att ha möjligheter att bo i olika former av etniska grindsamhällen och liknande. Ju värre situationen blir desto mer kommer man att komma fram med olika former av lösningar. Inget folk har som svenskarna visat prov på kreativitet och lösningsfokus genom åren. Vi kommer att lösa även detta.
Hur? Var? Det återstår att se. Men vi kommer att lösa det.
