Polisen behöver hjälp, deras resurser räcker inte till. Hjälpen ska de få från oss medborgare tycker de. Men har de rätt till den?
Det finns förvisso en sanning i att var och en av oss tillhörande allmänheten också är detektiver och spanare. Ser vi ett brott begås så ringer vi polisen; hör vi hur brott planeras så tipsar vi polisen – så ska det också vara. Men vi är antagligen lite mer “generösa” än polisen när det kommer till vem vi anmäler och för vilka brott vi anser det vara befogat.
Polisen däremot ska agera mot alla brott och de ska också lägga mycket tid på att förebygga brott. Det sistnämnda är självfallet en stor uppgift för civilsamhället också.
Allt oftare märker vi dock hur politiker och poliser försöker lämpa över ansvaret på oss. Man säger det inte rakt ut men precis som att “vi var naiva” om konsekvenserna av “flykting”-krisen (som Stefan Löfven utan att blinka hävdade) så är det “vår” uppgift att ta itu med den skenande brottsligheten i landet.
Järvakonstapeln Christoffer Boman konstaterar i ett filmklipp att polisen “inte räcker till” och att vi “allihopa” måste hjälpas åt om vi “på riktigt” ska kunna få ett “eld upphör”. Samma hörs från inrikesministern då och då, med flera.
Vi måste alla hjälpas åt.
Nyligen avgjordes ett mål i hyresnämnden där boende krävde att hyresvärden (MKB) också har som ansvar att stoppa knarkförsäljningen i huset. En hyresgäst hade dokumenterat den kriminella verksamheten som pågår och sedan råkat illa ut för det.
Hyresnämnden konstaterar att det inte är värdens sak att vara polis. Ett rimligt konstaterande. Att någon över huvud taget ansåg det visar hur vi omformulerat rollerna i samhället.
Att vi gjort det är inte underligt eftersom polisen inte har resurserna som krävs. Människan vill, nästan mer än något annat, ha lugn och ro och ordning och reda. Det är därför vi pratar om samhällskontraktet: att staten får pengar av oss och de ger oss det vi behöver.
Kontraktet är dock brutet och nu tar staten våra pengar samtidigt som de kräver att vi också hjälper dem på traven (utan att få några som helst verktyg för att göra det). Det duger inte. Om du hyr in en flyttfirma när ditt bohag ska transporteras och firman sedan kräver att du ska hjälpa till bära, och tillhandahålla lastbilen, annars blir det ingen flytt (men pengarna behåller de) så hade varje frisk människa slagit bakut.
Jag har inget principiellt emot att på privat basis upprätthålla lag och ordning. Låt mig behålla mina pengar och ge mig lagstöd att kunna försvara mig själv så ska det nog kunna ordnas.
Självfallet kommer jag också rapportera brott, om de är av viss art och begås framför mina ögon. Men att ställa mig i giv akt och bli någon frivillig brottsbekämpare på uppmaning av AB Sveriges styrelse och deras poliser, nej, det kommer inte att ske.
Hör mer om detta i vår podcast
I Morgon med Svegot pratade Magnus Söderman och Daniel Frändlöv om domen från hyresnämnden. Lyssna från 50.55.
