Barn på dagis visar symptom på posttraumatisk stress

Länge var det i princip bara somliga kristna, en eller annan psykolog som inte brydde sig om sitt rykte och karriär samt traditionella nationalister som stod upp mot den socialistiska idén om barnförvaring i statens regi; också kallat "dagis" eller förskola.

Nog skavde det hos många föräldrar, speciellt när de såg hur deras små reagerade under inskolningen till dagis. Men staten hade ju berättat för dem hur bra det var att lämna bort telningarna: dels kunde de ju själva fortsätta med sin karriär, och barnen behövde socialiserar. Barn som var hemma med sin mamma gick det inte bra för och därtill, att vara hemma som mamma var det samma som att förtryckas av patriarkatet.

Så sakteliga börjar detta ändras nu.

Allt fler ifrågasätter det kloka i att lämna bort sina små barn. Kanske är det de allt större barngrupperna som i grunden har fått dem att tänka till. Oavsett varför så är det bra. Allt fler debattörer tycker också till om ämnet och forskning visar att det finns problem.

Psykologen Lars Folcke skriver i DN att barn som börjar tidigt på förskola har högre doser av kortisol än barn som får vara hemma längre. Kortisol är ett stresshormon. Man kan också se att dessa barn visar tecken på posttraumatisk stress; oro, sömnsvårigheter och klängighet, med mera.

Också Paulina Neuding, Europaredaktör för sajten Quillette , har dragit blankt mot "tvåkarriärsnormen" och höjt rösten för barnen som hamnar i kläm. I SVD skriver hon:

”Det går inte att skicka iväg hunden för att tränas av andra och få hem den snäll, glad och lyhörd. Uppfostran sker i en relation, och det kräver en investering i tid av de parter som ska ingå i den /.../ I hundvärlden är detta okontroversiellt. När det kommer till mänskliga relationer är samma slutsats betydligt mera känslig.”

Statistik från SCB klargör att en tredjedel av par med små barn skiljer sig. Uppenbart är att något inte stämmer.

I Borås rasar debatten eftersom att S, MP, C och L vill utöka antalet timmar som barn till föräldralediga får vara på förskolan. 30 timmar anser politikerna är en bra idé. Ledarskribenten Anela Murguz menar att politikerna har "noll verklighetsuppfattning".

Sverige och svenskarna är så marinerade av socialism och ett staten-vet-bäst-tänkande att många sparkar bakut när man påpekar att det kanske är bäst om mamma och pappa tar hand om sina barn när de är små, inte pedagoger på en förskola. Är vi så osäkra på vår egen förmåga att ta hand om våra barn?

Någon riktig politisk vilja att reformera hela systemet, införa sambeskattning och förespråka det rakt motsatta mot i dag finns inte heller. Kanske har de partier med "konservativ" inriktning kommit fram till att feminismen och generell ideologisk hedonism rotat sig för djupt att det inte är värt det.

Tur då att saker verkar gå sin gilla gång i alla fall. Det verkar nämligen som att en motreaktion ändå är på gång. Det mullrar, om än så dovt och allt fler unga verkar – feminismen till trots – vilja ge sina egna barn en annan uppväxt än de själva fick.

Det bådar gott för framtiden.

Politikerna skulle kunna dra sitt står till stacken, men det skulle gå emot den vänsterliberala smörja de företräder, det är synd. Men det går i alla fall, det kan man läsa i massor med trådar på föräldraforum, om man vill och är beredd att prioritera barnen i stället för konsumtion.

Hör mer om detta i vår pod Magnus berättar om sina upplevelser från dagis, och att vindarna börjar vända vid 04:58.

[smart_track_player url="http://media.blubrry.com/svegot/s/media.motgift.nu/nyhetssvepet/MMS/2019/Ferbruari/MMS132.mp3" artist="Morgon med Svegot" title="132. Blir det något Brexit?" ]