2018 flyttade ett Västerås till Sverige

Etthundratrettiotvåtusensexhundratvå personer. Så många invandrade till Sverige förra året, in till ett land som påstås har "stängda gränser" eller minst "en restriktiv invandringspolitik".

Om detta innebär att gränserna är stängda kan man undra hur det skulle se om de nu vore öppna. Största invandrargruppen är fortfarande från Syrien även om de blivit betydligt färre än 2017. På andra plats kommer gruppen "återinvandrare", som kan betyda allt från IS-krigare till svenska pensionärer som bestämt sig att flytta hem från Spanien igen.

Invandringen stod för hisknande 78 procent av befolkningsökningen, och bara 22 procent via barnafödande. En stor del av dessa barn är inte att räkna som svenska.

130 000 är en hisnande siffra, och vi bör påminna oss om att det faktiska antalet är betydligt högre. SCB går bara efter den statistik som finns och många, särskilt illegala invandrare, syns inte där.

För att få lite perspektiv kan vi se på Västerås, eller Örebro. Två relativt stora städer. Båda dessa har färre invånare än vad som anlände till Sverige under ett enda år.

Det handlar inte bara om att ordna bostäder till alla. Det handlar även om alla skyldigheter som vi påstås ha emot dessa. Skyldigheter att erbjuda skola, sjukvård och bidrag. De kommer slita på vägarna, de kommer stå i våra vårdköer, de kommer behöva tandvård och vissa av dem kanske till och med går till arbetsförmedlingen.

Det är ytterligare en ofantligt stor människomassa som belastar ett redan överhettat system. Om och om igen undrar man sig hur det kan hålla ihop. Hur kan Sverige fortfarande stå, om än på knä? Det beror på att vi har byggt ett otroligt stabilt system som tål dessa påfrestningen. Än håller det ihop. Än så länge. Men någon gång tar det stopp. När detta sker kan vi inte veta. Därför måste vi se till att förbereda oss.

[smart_track_player url="http://media.blubrry.com/svegot/s/media.motgift.nu/nyhetssvepet/MMS/2019/Ferbruari/MMS129.mp3" artist="Morgon med Svegot" title="129. Stackars Pepe!" ]