Den 28 september 2016 är Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna med i Aktuellt och debatterar mot Anders W Jonsson från Centerpartiet. Karlsson påpekar, helt riktigt, att den förra alliansregeringen släppt in tiotusentals potentiella sexualförbrytare och terrorister i landet.
Detta ansågs bryta mot “demokratibestämmelsen” som alla public service-sändningar måste följa.
“Bestämmelsen innebär att programföretagen kan ta avstånd från eller bemöta diskriminerande eller rasistiska uttalanden utan att komma i konflikt med kravet på opartiskhet. Bestämmelsen innebär också en skyldighet att markera ett avståndstagande från, eller att bemöta, antidemokratiska uttalanden.”
En skyldighet att markera antidemokratiska uttalanden alltså. Karlssons uttalande ansågs vara så pass allvarligt att Aktuellt gjorde fel som inte direkt tog avstånd och fälldes senare i Granskningsnämnden.
Inför valet 2018 hade de lärt sig sin läxa. När Jimmie Åkesson i en slutdebatt påpekade att invandrare inte är svenskar, och det är därför de inte får jobb gjorde SVT vad de trodde var rätt – nämligen tog tydligt avstånd. Martina Nord som var programledare påpekade att SVT ansåg att uttalandet var “grovt generaliserande”.
— Först vill vi säga att Jimmie Åkessons uttalande var grovt generaliserande. SVT tar avstånd från det.
De magiska orden var sagda. Avståndstagande genomfört. Demokratibestämmelsen var upprätthållen. Granskningsnämnden bör vara nöjda. Eller?
Nej.
Det var inte rätt det heller. Därför fälls SVT av Granskningsnämnden eftersom de anser att SVTs avståndstagande nu istället riskerade att tolkas som ett politiskt ställningstagande.
De gör sannerligen en korrekt granskning. Att påstått opartisk media på detta sättet markerar mot vad en politisk ledare säger är givetvis ett ställningstagande. Och ett tydligt sådant.
SVTs påstådda opartiskhet är det inte många som ger mycket för nu för tiden. Den demokratibestämmelse som de måste följa ter sig allt mer invecklad och luddig. Man fälls om man tar avstånd, man fälls om man inte tar avstånd.
Och det visar på ett tydligt sätt hur hopplöst svårt, och dumt, det är med denna typen av bestämmelser. Man har målat in sig i ett hörn och vet inte själva hur man ska följa de regler man lovat att hålla sig till.
Det är givetvis glädjande att Granskningsnämnden för en gångs skull gör rätt och fäller SVT för sitt ställningstagande. Det är verkligen inte ofta. Är även detta ett tecken på en liten tillnyktring?
