En kamp för flaggan

Att stolta svenskar ska kunna emottaga landets flagga under högtidliga former hör till historien. Det visar det sig efter vår krönikörs futila försök att säkra en flagga till nationaldagen.

Vem har sagt att det ska vara lätt att ha att göra med politiker och tjänstemän, och jag anar att det liksom är meningen att det ska vara svårt, ibland som en riktig snårskog, faktiskt.

Ibland snubblar man över något man inte har vetat om, det kan vara dåliga grejer, men det kan också vara nåt som är riktigt bra, så bra att man inte riktigt tror att det är sant. Som det där med att man som privatperson via sin kommun kan ansöka om att bli tilldelad en svensk flagga.

Och som grädde på moset, om ens hemkommun vill och så önskar/tar beslut då får man ta kommunfullmäktiges ordförande i handen sekunden efter han eller hon högtidligt räckt över den där fådda svenska flaggan. Upplysningsvis så på självaste nationaldagen sker festligheten till pukor, trumpeter och fanfarer under folkets jubel och applåder.

Ni skulle sett mig i stundens allvar den där nationaldagen för några år sedan, det var en fröjd och det var en angenäm upplevelse vill jag lova att tilldelas svensk flagga i Malmö. Malmö min älskade födelsestad, en stad som för ett bra tag sedan är på ett sluttande plan och dekis.

Den var så ny, fräsch och fin, den var så gul och så blå, tyget var kraftigt och av god kvalitét precis som en svensk flagga ska vara. En sådan grann flagga måttbeställd till vår flaggstång på villatomten, som sig bör fick den stanna i Malmö hos de nya husägarna när vi sålde och flyttade ut ur kommunen. Så fick det bli.

Tiden går fort och för att få till det så som man vill ha det i och runt sitt nya hem fixar man, river, bygger, målar och fejar. Ja just det, en flagga måste vi ha till den flaggstång som ska införskaffas och förankras mitt i gräsmattan till det hus vi köpt i en helt annan kommun i Skåne. Sagt och gjort jag letade upp Skurups kommuns hemsida, nu skulle det ansökas om flagga.

Det är nu som det blir lite konstigt, jag fick ett svar på mitt mejl till kommunhuset:

“Hej! Tyvärr delar inte Länsstyrelsen och ej heller Skurups Kommun ut flaggor till privatpersoner /…/ Som framgår av informationen på kommunens hemsida kan ej privatpersoner ansöka. Observera att privatpersoner inte kan ansöka om en flagga eller fana.

Med vänlig hälsning
Ann Charlotte Oredsson Holm
Kultursamordnare”

Nu är det som så att jag faktiskt inte alls blev imponerad av “kultursamordnaren”. En kommunal samordnare av kultur som tog illa vid sig vid förra mejlkorrespondensen jag hade med henne för snart ett år sedan. Enligt källor på byn blev hon ledsen i ögat då jag ifrågasatte om det var en bra idé att syrier och kineser dansade sina kulturella danser för svenskar som firar Sveriges nationaldag. Jag var fräck och föreslog att syrier och kineser kunde dansa på festivaler, eller hemma hos sig, i Kina och i Syrien.

Hur som, något i hennes svar gnagde. Det kändes helt fel, och jag gick på min känsla som sa mig att detta måste redas ut. Vem hade rätt, jag eller kommunens tjänsteman? Jag greppade luren och ringde till Fråga Lund, jag menar Stockholm, “Stiftelsen Sveriges Nationaldag” svarade.

För information så är det Riksdagens talman som är högsta hönset i “Stiftelsen Sveriges Nationaldag”, så det är ju faktiskt eller åtminstone borde det vara en stor grej för rikets alla 290 kommuner, och inte en liten. Denna stiftelse har genom beslut beslutat att numera endast tilldela flaggor och fanor till föreningar, fanorna överräckes högtidligt under nationaldagen på Skansen av självaste kungen, så var det med det. Men.

Skam den som ger sig, det var dags att kontakta Länsstyrelsen som kopplade mig till Länskommittén i Skåne. Där svarade snabbt en trevlig och serviceminded kvinna vid namn Eva Nilsson, och hon satt enligt uppgift med i länsledningen. Denna kvinna förstod precis vad jag menade och frågade efter, hon gav mig telefonnummer “till den person som vet bäst i flaggspörsmål”, jag ringde till Åke.

Åke är en svensk hedersman som brinner för svensk flaggtradition, och han lät meddela att Nationaldagskommittén skulle närvara vid Länskommitténs möte inom snar framtid. Enligt uppgift är alla kommuner i länet kallade att sända representant, politiker eller tjänstemän, men tyvärr är inte uppslutningen 100-procentig. Och det är här jag blir informerad om att Nationaldagskommittén önskar hett att alla kommuner ska uppmuntra kommuninvånarna att flagga. Man önskar att kommunerna följer intentionen om att främja högtidlighållandet av både Nationaldag och flagghissningar.

Att som privatperson ha möjlighet att ansöka om flagga borde ligga i varje kommuns intresse, om makteliten i kommunerna ser om sitt hus och främjar kommuninvånarnas försök till nationell sammanhållning, ett litet steg är då att göra ett flagöverräckande stort, och högtidligt.

Såklart kan jag själv köpa mig en flagga, men det är liksom hela grejen runtom, det festliga och högtidliga. Ni förstår. Jag begär liksom inte att kungen ska komma till vår lilla avkrok, det duger gott med kommunfullmäktigeordförande (C), eller varför inte kommunstyrelseordförande (M). Kommunens “kultursamordnare” göre sig icke besvär, hon kan dansa vidare med kineser och syrier fast någon helt annan dag, inte den 6 juni.

Kommentarer

Vi ger dig skriften gratis!

Skriv upp dig på Det fria Sveriges nyhetsbrev så skickar vi dig vår visionsskrift som PDF helt gratis (värde 99 kronor). Skriften har redan lästs av tusentals svenskar och lägger grunden för en framtid för ett fritt svenskt folk.

Det lyckades - vänligen kolla din inkorg för bekräftelse och skriften!