Polisen vill köpa in teknik för ansiktsigenkänning

I USA och Storbritannien använder polisen redan ansiktsigenkänningsteknik för att eftersöka misstänkta personer i folksamlingar. I Kina är också tekniken välanvänd av regimen. Där använder man exempelvis ett system som gör att en kamera slår larm i realtid om den detekterar en person som myndigheterna eftersöker.

Det är dock inte detta svenska polisen tänker använda tekniken till, säger de. Snarare vill man bygga upp ett spårregister likt DNA- och fingeravtrycksregistren som redan finns.

Pia Glenvik är projektledare för satsningen på polisens nationella operativa avdelning och hon säger:

– Om man har ett stort material att gå igenom och man har ett verktyg som kan hjälpa oss att sålla i det materialet så är det väldigt tidsbesparande.

Det enda som nu står i vägen för polisen att köpa in och börja använda systemet är ett svar från polisens rättsavdelning om förutsättningarna för ett sådant register.

Alla är dock inte lika positiva som polisen själv. Janne Flyghed är kriminolog på Stockholms universitet och säger till SVT:

– Risken är förstås att det missbrukas. Förutom att det kan vara en grav integritetskränkning så kan det bli en registrering av personer som inte begått brott, säger han och påpekar att det inte skulle vara första gången som den här typen av tvångsmedel normaliseras och sprids mot allt lindrigare typer av beteende.

Han fortsätter:

– Och vi sitter lite naivt i det här landet och tror att vi alltid kommer befinna oss i den politiska kontext som vi gör idag. Men vad händer om tio år, vad vet vi om det politiska systemet då och vad kommer de bestämma med den här typen av redskap?

Om närhistorien lärt oss något är det att polisen mer än gärna använder de metoder som gör deras arbete enklare. Med hjälp av så kallade "slaskparagrafer" kan polisen, tillsammans med åklagare och domstol förbigå lagkrav när man vill använda hemlig rumsavlyssning eller telefonavlyssning. På samma sätt tolkar man gärna reglerna kring hur många man kan topsa för DNA väldigt generöst.

Till exempel topsades 1 300 män i Ulricehamn härom året när polisen var på jakt efter en mördare. Man fick en träff och den misstänkte hittades död kort därefter. Brottet anses uppklarat, men ingen är dömd för det.

Det finns många argument att anföra mot denna typ av slentrianmässig användning av nya tekniker. Ett är att vanligt hederligt polisarbete får stå tillbaka och att det därmed förloras kompetens. Ett annat är det som Janne Flyghed är inne på: att tvångsmedel och inskränkningar i den personliga integriteten normaliseras, vilket leder till ett övervakningssamhälle.

Myndigheterna kommer inte att hejda sig själva. De vill ha mer sätt att övervaka. Problemet är att allt för många övertygat sig själva om idén om "rent mjöl i påsen". Eftersom de själva är laglydiga (och kanske värdegrundslydiga) så behöver de inte bekymra sig. Det är ju bara skurkar som polisen jagar. På samma sätt applåderar de militariseringen av polisen, "hårdare tag" och hårdare lagar.

Det man saknar är framförhållningen. Om lagarna och tekniken sätts på pränt i dag, vad händer i morgon när det system vi lever under har bytts ut mot ett annat? Ett som ser dagens jag-har-rent-mjöl-i-påsen-personer som statens fiender?

När nya lagar stiftas och ny teknik börjar användas så måste man alltid tänkta in i framtiden och fråga sig hur den kan missbrukas? Man måste också fundera både en och två gånger om den är nödvändig?

Tyvärr är det för få som gör det. Därför kommer polisen börja använda ansiktsigenkänningstekniken inom kort och till en början med de bästa avsikter. Med tiden och det framväxande anarkotyranniet kommer allt fler som har "rent mjöl i påsen" tvingas inse att det inte hjälpte. Men då kommer det att vara för sent.