Någon större förhoppning om att Europadomstolens högsta instans (Grand Chamber) kommer att säga annat än att FRA-lagen är i sin ordning kan man inte ha. Hela västvärlden har drivits mot mer övervakning och inskränkt personlig frihet i samma takt som massinvandring, mångkultur och “krig mot terrorism” har varit politikernas melodi.
Motståndet mot FRA-lagen och övervakningssamhället har inte slagit rot hos den stora allmänheten; å ena sidan eftersom den är oinformerad och å andra sidan, eftersom idén om att “jag har rent mjöl i påsen” fortfarande är rådande. Att på djupet diskutera principen om frihet och integritet är för de flesta inte intressant.
Alltså har staterna kunnat göra lite som de vill och vare sig politiker eller berörda myndigheter tackar gärna nej till mer makt.
Att Europadomstolen nu väljer att pröva FRA-lagen måste likväl ses som en framgång bara genom det faktum att saken tas upp. Juristen Fredrik Bergman är chef för Centrum för rättvisa (stiftelsen som anmälde FRA-lagen samma år som den gick igenom) kommenterar så här:
– Hemlig övervakning är en del av hur vissa stater bemöter dessa hot [terrorism]. Utan tillräckliga garantier mot missbruk riskerar dock hemlig massövervakning att kränka just de grundläggande fri- och rättigheter som staterna vill skydda från sina fiender.
Värt att notera är att riksdagen, efter att stiftelsen anmält lagen, själv drev igenom en del förändringar år 2009. Lagen godkändes av Europadomstolen förra året, men det framfördes samtidigt viss kritik. Av det skälet ville därför Centrum för rättvisa att Grand Chamber skulle titta närmare på det hela.
Målet kommer avgöras av 17 domare från olika medlemsländer och såväl svenska staten som Centrum för rättvisa kommer att lägga fram sina argument under nästa år. Efter detta tar det ungefär ett år för domstolen att komma fram till ett domslut.
EUs kvarnar maler ohyggligt långsamt. 2021 eller 2022 kommer vi veta mer.
Diskussion om den här artikeln