De flesta människor vill ha ett drogfritt samhälle. Jag vill det i alla fall. Samtidigt tror jag att väldigt få är beredda att gå så långt som det krävs för att nå dit.
KRÖNIKA. I Filippinerna skjuter man knarklangare utan rättegång och landets president skryter med att ha kastat ut en våldtäktsman från en helikopter och tycker att man ska göra samt sak med alla langare. Problemet är att inte ens det tycks räcka. För att få bort drogerna krävs alltså en oerhört aggressiv hållning från samhället. Personligen tror jag inte att vi är kapabla som människor att göra så stora avsteg från rättssamhället och rehabiliteringstänket att vi ens kan komma i närheten.
Den rådande diskursen när det kommer till narkotika är att vi ska ha ”stränga” straff och omfattande vårdinsatser parat med ”utbildning” om drogernas konsekvenser samtidigt som vi erbjuder ”alternativ” till illegala droger. Många dispytmarkörer blir det för i mina ögon så är det hela mest ett skämt. Man bygger drogpolitiken på helt felaktiga premisser, man erbjuder den vård och de alternativ den småborgerliga medelklassen tänker sig skulle fungera. Lysande.
Illegala droger är inte bara ett rusningsmedel, det är en karriär och ett livsstilsval. Det finns pengar i droger, det finns ”respekt” och det finns belöningar. För en del väntar ett liv i misär, för andra perioder av lyx och pengar mellan straffen. Och i början av karriärvalet syns bara den lockande delen av det spektrat.
För det stora folkflertalet är droganvändningen ett ganska marginellt problem. Människor med jobb och social trygghet behöver aldrig vistas där droger används. Missbrukarna tar sig till svenssons när de behöver skaffa pengar till mer droger och det är först då narkotikan leder till problem för sagda medelklass. Eller egentligen 90 procent av svenskarna.
Det är här det hela blir kontroversiellt. Ta bort kriminaliteten från drogerna och du tar också bort nästan alla problem för vanligt folk. För finns det inga pengar i drogerna finns det heller inga kriminella karriärer. Inga pengar för langare och inga pengar för hälarna som köper stöldgodset som ska finansiera nästa rus. Inga rånoffer och ingen prostitution i drogernas spår.
De goda effekterna slutar inte där. För vilka är det som är dagens producenter av exempelvis heroin? Till stor del islamistiska terrorsekter. 100 procent av drogpengarna hamnar hos de som vi minst av allt vill ska ha dem. Till och med Big Pharma får hellre få de pengarna för då kommer i alla fall en del av dem att gå till cancerforskning och andra bra saker.
Men kommer inte alla att knarka ihjäl sig om det blir lagligt med heroin/kokain/amfetamin och givetvis även lättare droger? Jag tror verkligen inte det. Min tagning är att en stor del av skälet att människor tar droger är ett spänningssökande. Man tar inte droger TROTS att det är olagligt utan FÖR att det är olagligt. Hur sexy är det att gå på apoteket och be om 2 gram av valfri drog?
Det blir ju löjligt att gå till en langare för att köpa en laglig produkt men mystiken försvinner, ingen är cool för att han känner expediten på närmsta apotek och kan köpa samma sak som alla andra och sagda expedit har inga incitament att få dig att prova den ena eller den andra drogen.
Kriget mot narkotikan har antagligen skördat fler offer än narkotikan i sig. Det enda som hänt när man höjt straffen är att det blivit mer pengar i narkotikahandeln och att de som handlat med droger har blivit rikare och handeln har blivit våldsammare och mer skoningslös. Vi måste faktiskt prova något annat.
Antingen börjar vi skjuta folk eller så tar vi tillbaka handeln och pengarna från de kriminella. (Och terrororganisationerna.) För mig är båda alternativen ok, bara vi inte fortsätter med den meningslösa mellanväg vi tar idag.
