En av våra läsare – en man av Odalfolket – förlorade sin far i slutet av januari. Enligt hans önskan, och med den äran, publicerar vi här hans avsked till fadern.
AVSKED. Blott 67 år gammal – efter ett liv i samklang med vår svenska jord – gick fadern bort. Alldeles för tidigt, men det är inget vi kan rå över. Sonen hörde av sig till Tidningen Svegot och frågade om vi ville publicera hans avskedshälsning:
“Det känns väldigt tungt och det är alltid skönt och skriva av sig.”
För oss är det självklart att upplåta plats för detta. Det hedrar oss att vi fick frågan. Sonen berättar att han arbetat med fadern – arbeta kanske är fel ord när det gäller bönder – och det innebär att man lever mycket traditionellt och nära varandra, något som är främmande för många av oss. Detta förmedlas vacker i avskedsorden.
Vi önskar uttrycka vårt deltagande till familjen som förlorat en närstående. Nu är det sonens plikt att ta över sin faders livsverk. Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång.
För Svegot, Magnus Söderman
En sons sista hälsning
Käre far
Käre vän
Käre kollega
Du har nu lämnat jordelivet, den jord du sått och skördat i alla år.
I den jord du låtit träden växa, för att kunna värma din familj.
Du lärde mig att uppskatta det man har och inte snegla på andra.
Du lärde mig att familjen alltid står mig nära.
Du lärde mig att uppskatta hårt arbete.
Du lämnade oss en kall januarimorgon – det blev tid för oss att sörja.
Du lärde mig att det alltid kommer regn efter solsken.
Du har lämna ett arv för mig att bruka resten av mitt liv
Du har lämnat kunskap och verktyg för mig att ta vid.
Nu får jag vandra ensam på egen stig.
Men innan min vandring ska jag dig till graven bära.
Du ska nu få vila i frid; tack för allt.
Din kollega
Din vän
Din son
