Den gamla damen fick inte sitta på sin uteplats

KRÖNIKA. Tänk er personer som står fint och ordentligt i kö, man köar efter en bostad. Det finns såklart många orsaker till att man ställt sig i kö, kanske är man en ung familj som växer, eller en äldre person som hellre vill bo lite mindre när man på ålderns höst blivit ensam. Inte att förglömma de unga svenska vuxna som är i behov av att lämna boet, flytta från mamma och pappa för att skapa något eget.

Där står de i bostadskön och ser hur främlingar går förbi och ställer sig främst, för att dom får det, det är bestämt så. Nu är det ju inte riktigt så det går till, svenskar som står i bostadskö står inte fysiskt där, utan endast med sitt namn i ett bostadssökarregister som man betalar till för att få vara med.

Om man som medborgare inte kontrollerar vad politiker tar för beslut så kan man, till exempel, tro att det finns för få lägenheter, att det byggs för lite och att det därför som inte den vuxna sonen eller dottern kommer fram i kön. Om man känner att något är fel då tar man reda på hur det ligger till.

I de flesta kommuner, jag tror faktiskt att det gäller i alla kommuner att kommunpolitikerna prioriterar andra länders medborgare framför sitt eget folk, man låter helt enkelt på politikerspråk främlingar ”runda bostadskön”. Och det fick den äldre damen känna på den hårda vägen, denna bekymrade äldre kvinna träffade jag på i somras på min runda då jag delade ut valfoldrar med valsedlar för det nybildade partiet Alternativ för Sverige (AFS).

”Så fort en lägenhet blir ledig då ges lägenheten till muslimer, jag känner mig otrygg” och hon fortsatte ”När deras glyttar kommer hem från skolan då springer dom här och skriker åt mig att jag ska gå in, jag får inte sitta på uteplatsen, då går jag in och sätter mig på balkongen, fast jag inte vill, men jag vågar inte säga något”.

Jag blev så sorgsen och så urförbannad av hennes berättelse, en svensk skör äldre dam i 80-årsåldern med rullator blir bortskrämd och bortkörd från sin uteplats av folk från främmande länder, främlingar som för ett litet tag sedan valde Sverige som destination.

Vår hemkommun, som är en renodlad lantbrukarkommun, kommunen ”Från ås till hav”, har politiker som rent ut sagt skiter i sina sedan generationer infödda medborgare. Man ser hellre till utlänningar som i många fall både hatar oss, och vårt land. Något har gått riktigt snett, vi har landsmän som navigerar fatalt fel. Vi har femtekolonnare mitt bland oss.

Det hör till saken att denna sommareftermiddag hade den äldre kvinnan besök av sin son samt sonhustru, vi fyra fick en trevlig och intressant pratstund där på kvinnans uteplats strax intill ytterdörren till hennes lägenhet. Vi var fyra mycket bekymrade skåningar, jag som nyss flyttat ut från Malmö då jag och min familj önskar bo i Sverige och inte i en stad präglad av vardagliga våldsamma inslag av invandrarvåld.

Ni kan tänka er att denna otrygga skrämmande vardagssituation för kvinnan var ett moment 22, hon kunde inte säga till barnen då det med all säkerhet skulle bli ännu värre. Hon var rädd för fysiska attacker, och hon var rädd för terror och vandalisering av sitt hem. Jag lämnade mina nyfunna fränder med frustration och med många funderingar.

Så gick en tid. Nu är det nytt år och min nya kommun har röstat om en husvagnslösning för nyanlända, eller om du hellre vill benämna den som ”Staffanstorpsmodellen”. I debatt kom det fram att Liberalerna vill hyra villa till nyanlända för 10 000kr/månad och öka byggtakten i kommunen, moderater vill utreda, vänstern yrkade avslag tillsammans med socialdemokraterna som var väldigt rädd om kommunens ”varumärke”, ”hur skulle omvärlden se på kommunen ifall vi låter folk bo i husvagn”. Socialdemokraterna vill ha fler och fler som hon/talaren sa, bosättare….nyanlända…..med darrande känsloröst anklagade socialdemokraten motionären om att ha ”Ful människosyn”

22 röster för Ja till att utreda om min kommun kan få till en ”Staffanstorpslösning”, 18 emot. Under tiden som problem och orättvisor mot vårt folk begravs i utredningar anländer fler personer som slussas före i kön. Inom snar framtid har man byggt sig ”utanförskapsområden” i stort sett i varje by och samhälle. När de äldre svenskarna försvinner och endast minnen av dem finns kvar, då bor annat folk i lägenheterna.

I svensk Riksdag samt i kommunerna har vi än så länge inget parti som helhjärtat ställer sig på sitt eget folks sida, utan det förhåller sig oftast precis tvärt om. Vi har mycket att kämpa för, vi har mycket att kämpa mot, grunden vi står på är stabil, den har våra förfäder lagt åt oss att bygga vidare på till våra barn.

Vi ger aldrig upp.