MIGRATION. Italiens inrikesminister Matteo Salvini lovade. Och höll löftet, till skillnad från hans föregångare.

Partito Democratico (Demokratiska partiet) som hade makten innan hade även de utlovat färre migranter in till Italien. Det blev det inte mycket av.

När Salvini blev inrikesminister började det däremot snabbt hända saker. Ett påkostat återflyttningsprogram lanserades. Redan under sommaren 2018 kom det betydligt färre så kallade flyktingar till Italien. Italienska folket kunde för en gångs skull se att en politiker gör det den lovat.

Demokratiska partiet lyckades sämre. Januari 2018 promenerade över 3 000 illegala migranter över gränsen. Förvisso något färre än året innan men knappast någon markant förändring.

Ett år senare slipper Italiens befolkning hela 95 procent av de oönskade utlänningarna. Flödet av illegala är mer eller mindre helt stoppat, och för första gången på oerhört länge är det fler migranter som lämnar Italien, frivilligt eller ofrivilligt, än som anländer.

Det finns, i teorin, inget som motsäger att Sverige skulle kunna gå samma väg. De krafttag som Italien tar emot migrationen visar att argument om “en global värld” och “internationella avtal” är fullständigt ogiltiga.

Italien kan. Därmed kan Sverige, om viljan bara finns.