Snart drar valrörelsen inför EU-valet i gång och då kommer tusentals idealister ta sig ut på gatorna runt om i landet. En av dem är vår söndagskrönikör som här minns ett möte från valrörelsen i somras.
KRÖNIKA. Snart, till våren, stundar ännu en valrörelse, denna gång val till europaparlamentet. Jag tänker ibland tillbaka till i somras och då på min insats som aktivist för det nybildade partiet Alternativ för Sverige. Funderingar och återblickar går ibland till lite olika grejer som utspelade sig när jag körde från by till by för att dela ut valinformation inför valet.
Jag träffade emellanåt på folk som var hemma och som precis då när jag kom var ute i närheten av brevlådan, så att vi kunde växla några ord. Ibland blev det pratstund som närmade sig heltimman och var mycket givande, medan andra gånger så snabbt så att det var över på under en halv minut.
Vid två tillfällen besökte jag en liten ort vid Östersjön. En kvinna i 40-årsåldern befann sig ute vid uppfarten när jag kom förbi, och henne tänker jag på ibland. Kvinnan var i full färd med att installera sig i en villa i ett nybyggt område, ett område i en ort som anses som lite finare (dyrare) än andra ställen i kommunen.
Precis när jag skulle lägga valmaterial i brevlådan såg jag henne, och valde att fråga ifall hon ville ha foldern med medföljande valsedel i handen i stället. Skepticismen lyste om henne när jag berättade att den politiska informationen kom från det nybildade partiet Alternativ för Sverige, ett tuffare och rakare parti än SD.
Hon blev på gränsen till arg, och nekade till foldern då det enligt henne var främlingsfientligt. Jag försökte förklara och valde mina ord noga, jag föreslog att hon skulle ta emot foldern och läsa. Men, hon hade bestämt sig, jag och hela partiet var ondskan.
Detta var från henne typ standardmodell i hyckleri, sådant har man tyvärr varit med om förr. Helst skulle jag vilja stannat och frågat henne varför hon valt att köpa hus och bosätta sig med sin familj just där, i kanske det vitaste området i hela Skåne?
Varför valde hon inte att bo i Malmö eller i några av de hundratals andra ställen med övervägande invånare med annan etnicitet än svensk. Såklart är sanningen den att de personer som skriker högst om rasism och främlingsfientlighet, är de som har råd att välja bort det mångfaldskaos som andra tvingas bo i.
Det är alltid andra svenskar och deras barn som ska vistas i områden som de med självpåtagen högre moral väljer bort, väljer bort för att dom kan. När jag tänker tillbaka på kvinnan vid sitt nybyggda hus i vitt område i vit liten ort vid den skånska sydkusten då undrar jag ifall hon inte innerst inne är medveten om att hon är en hycklerska.
