GAMMELMEDIA. Principen ska vara strikt konsekvensneutralitet. Media rapporterar det som händer utan att tänka på konsekvenserna av den rapporteringen. Så är inte fallet och frågan är väl om det någonsin varit på det sättet. Men när kommunisternas tidning hette Pravda (Sanning) så var det i vart fall uppenbart hur de resonerade.

I dag har Dagens Nyheter erkänt att de driver agendajournalistik, men andra aktörer vidhåller att de är objektiva i sin rapportering (SVT till exempel). Att det inte är sant är en annan sak. Flera journalister har på senare tid också erkänt att de de facto varit en del av att upprätthålla en åsiktskorridor och använda sig av förskönande omskrivningar för att deras egna politiska önskedrömmar ska stämma överens med verkligheten. De tror sig bli förlåtna genom att krypa till korset  – i många fall verkar det också som att folk i gemen också förlåtit dem.

Det är numera helt klarlagt att massmedia anser sig ha ett “utbildningsansvar” när det gäller “värdegrunden”. Samtidigt som de säger sig vara “oberoende” så är de värdegrundens beskyddare. Hur det lirar med konsekvensneutraliteten är lätt att svara på, inte alls.

Senast ut i raden av exempel på hur journalister ser på sitt arbete kommer från Anja Rescheke, en tysk tv-personlighet hos public service. När hon intervjuades i schweizisk teve lät det så här:

https://www.youtube.com/watch?time_continue=71&v=jjL79MLNZhM

Den fria medians roll är alltjämt livsviktig och nödvändig. Det är en sak som är säker.