KRÖNIKA. Jag har vänner som är intelligenta och arbetsamma men som valt att leva utan barn. Den uppenbara reaktionen är att det är en stor miss för samhället att de valt att leva så. Kanske är de offer för ett kulturellt krig och att det verkligen är en tragedi, kanske är det något som saknas och det är bättre att de som lever för att bilda familj är de som gör det.
Evolutionen är svår att förstå innan man får se resultatet av många generationers förändring.
Vad vi kan konstatera är att IQ i Sverige sjunker och att det gäller alla invandringsländer generellt. Alltså alla vita länder – för några andra länder har vi inga migrationsströmmar till. Slutsatserna är lika uppenbara som självklara.
Men även inom våra egna grupper förändras människan. Det har länge funnits en tro på att intelligensen ökar av sig själv. Så är givetvis inte fallet, den har ökat för att de kloka har kunnat skaffa fler barn än de mindre kloka och få dem att överleva länge nog att i sin tur kunna få egna barn.
Idag straffas den som skaffar barn ekonomiskt. Man försvårar särskilt för den som vill ta hand om sina egna barn, den borttagna sambeskattningen är det mest uppenbara exemplet. Faktum är att man lägger stora pengar på att försvåra för kvinnor att vara hemma med sina barn. En barnomsorgsplats kostar nämligen kommunen mer än vad de får in i skatt på att en kvinna jobbar. (I snitt givetvis men å andra sidan dessutom ganska mycket mer.)
Ju bättre jobb desto mer förlorar individen. Det är därför naturligt att det är de som har bäst inkomster som väljer att skaffa färre barn eller helt enkelt låta bli. Eller skjuta på det tills det är försent och sedan får leva med sina tidigare val. Varför väljer de styrande att sätta upp den här formen av negativa incitament? Varför vill man inte ha folkrik medelklass?
De som förlorar minst, eller till och med tjänar på det är de som ändå inte hade jobbat och den grupp som jobbar minst av alla är som de allra flesta känner till våra nya ”svenskar”. Här är istället föräldraskapet ett snabbspår till mer bidrag och förtur på förtur till större boende och PUT för alla. Som om den här gruppen inte skaffade barn nog ändå!
Vad får det här då till nöjd för samhället i stort? Ett intressant fenomen är att vi tycks få en intelligenssegregation där de smartaste fortsätter att bli ännu smartare medan flertalet mer eller mindre sakta fördummas. En slags sinnenas brasilifiering, oerhört kreativa och duktiga människor utvecklar iPhones för människor som till stor del är för dumma för att kunna använda dem. Smått fantastiskt.
I det lilla så får fler och fler leva bland människor som präglas av de egenskaper som följer med lågt IQ. Dålig impulskontroll och bristande empati. Samhället belönar sedan de aktiviteter som följer med korvgrillning, gratiskaffe och biobiljetter. Ju fler barn med ”utanförskapsbakgrund” skolan har desto högre skolpeng. Eller ska vi säga som det är? De skötsamma barnen får sänkt skolpeng för att de andra ska kunna få mer resurser. Mer resurser som sedan bara kastas bort eftersom motivationen ofta inte finns där eftersom hårt arbete inte belönas, det är aggressivitet och misskötsel som ger omedelbara belöningar. Hur många gånger kan man skjuta sig själv i sin egen fot innan man ger upp, kära skolpolitiker…
Fortsätter jag nu så blir det bara rants. Lyssna på Daniel och mig senare i veckan istället, antagligen på torsdag! Då ska ni dessutom få min tagning på om Magnus verkligen är IQ 81-dum eller inte!
Diskussion om den här artikeln