Italiens inrikesminister Matteo Salvini vill skapa en “konservativ” (populistisk) allians i Europa inför EU-valet. Vågar vi hoppas på att det projektet kommer att ro i hamn?
EU-VALET. Innan vi tar itu med Matteo Salvinis plan, låt oss ta tillbaka och återupprätta begreppet “populism”. Enligt vänsterliberal definition handlar det om att komma med enkla lösningar på svåra samhällsproblem. I verkligheten är inte problemen alltid så svåra. Till exempel är det inte så svårt att lösa flera av de problem som vi har i Sverige. Internera, deportera och repatriera skulle vi komma långt med. Inte heller är det fel eller suspekt att se tydliga stridslinjer i världen: till exempel den mellan nationalister (populister) och internationalister (globalister). Som “populist” står man för folket mot eliterna.
Tillbaka till Salvini som i veckan reser till Polen med förhoppningen om att bilda en nationalistisk (konservativ, populistisk) allians inför det stundande EU-valet. Förhoppningen är att den nya alliansen ska kunna samla närmare 150 mandat i EU-parlamentet. Det är inte första gången mer eller mindre nationella och konservativa försöker samla sig och ärligt talat så har det gått sådär.
Övriga partier (förutom Lega och Lag och Rättvisa) som man hoppas kunna samla är Marine Le Pens Nationell samling i Frankrike och Viktor Orbáns Fidesz i Ungern. Ryktet säger att man vill ha med Sverigedemokraterna, Alternativ för Tyskland och nederländska Frihetspartiet också. Kanske finns det andra som kan komma på tal vad det lider.
Det vore Gudi behagligt om projektet går att ro i hamn, även om vi kan misstänka att Sverigedemokraterna skulle tacka nej. SDs behov av att inte sammanblandas med mer uttalade nationalister (vilket flera av de påtänkta alliansmedlemmarna är) brukar sätta käppar i hjulen internationellt. Det återstår dock att se.
Det som talar för att en allians skulle kunna gå att ro i hamn i dag är det förändrade läget. Tidigare har de olika partierna varit relativt maktlösa inrikespolitiskt. Numera är flera av dem regeringsbärande och det är en avgörande skillnad. Den 23 till 26 maj äger valet rum i unionen så tiden är knapp. Å andra sidan har de populistiska ledarna visat sig handlingskraftiga så det handlar nog till sist mest om man vill.
