SAMHÄLLSKONTRAKTET. Ärendena ökar lavinartat och polisens arbetsbelastning är för stor. Därför har Stockholmspolisen bestämt att man helt sonika inte bryr sig om att utreda bedrägeribrott som understiger 5 000 kronor. Beslutet fattades för två månader sedan och ska gälla fram till årsskiftet. I praktiken betyder det att brotten i sig är avkriminaliserade. Det är fritt fram helt enkelt, så länge skurken håller sig under 5 000.
Beslutet togs efter att polisen fått in 25 000 anmälningar under oktober månad. Poliskrisen är ju permanent numer så det borde inte komma som någon överraskning att vissa brott helt enkelt lämnas utan åtgärd. Polisen meddelar dock att anmälningarna fortfarande är öppna och kommer att utredas “i sinom tid”. Man kommer dock inte inhämta bevismaterial (bilder och filmer från övervakningskameror exempelvis), vilket innebär att ärendena kommer läggas ner per omgående.
Frågan man måste ställa sig är: hur många överfallsvåldtäkter, misshandlar eller rån klarar polisen av innan de avkriminaliserar dem också? Hur nära den gränsen är vi? På ytan kan det verka som att saker och ting är hyfsade. Det kan verka som att allt håller ihop. Allt prat om “samhällskollaps” blir snabbt ifrågasatt. Vad är då rätt ord använda när polisen tvingas lämna mängdbrott som drabbar folk i gemen utan åtgärd?
Om polisen bara hinner ägna sig åt den mest allvarliga brottsligheten, är det inte redan ett tydligt tecken på att systemkollapsen redan är här?
Diskussion om den här artikeln