ASYLINDUSTRIN. Det skulle bli ett “integrationscentrum” och inget vanligt asylboende. Utbildningar, restauranger och aktiviteter för uppemot 2 000 asylsökande, det var Migrationsverkets plan för Pite Havsbad. Låt oss stanna vid det en stund och fråga oss hur uppåt väggarna galet det hela är. Det är en veritabel all inclusive-semester som var tänkt att erbjudas “flyktingarna”.
Betala fick skattebetalarna göra. 60 miljoner per år närmare bestämt. Eller snarare, får skattebetalarna göra, hyran ligger kvar på samma nivå i dag.
Några 2 000 “flyktingar” blev det inte. De senaste åren har snittet varit 660 boende. Men hyran är densamma. Detta måste glädja huvudägaren Tobias Lindfors som skär guld med täljkniv. Migrationsverket står nämligen också för en del driftskostnader samt en del av hotellets fastighetsskatt. Och frivilligorganisationer tar hand om “flyktingarna”.
Förutom Pite Havsbad äger koncernen Swedish Lapland DMC AB flera andra hotell i Norrland (Nordkalotten Hotell och Konferens, Hotell Laponia, Skellefteå Stadshotell, Hotell Malmia) samt StudentConsulting och utbildningsbolaget Miroi. En diger lista på företag och hotell att inte anlita eller ha att göra med om det är möjligt. Den som gör sig rikt på Sveriges olycka är bara värd vårt förakt.
Diskussion om den här artikeln