ABORT. Det var den 31 oktober som kommittén förklarade hur Artikel sex, om rätten till liv, ska tolkas. Man skriver bland annat:

“Stater ska inte införa nya begränsningar utan ta bort existerande begränsningar som nekar kvinnor och flickor tillgång till säkra och lagliga aborter, inklusive begränsningar som uppstått som resultat av att enskilda vårdgivare anfört samvetsbetänkligheter”.

Detta gör man för livet skull och för att säkra “rätten till liv”.

Få saker är så viktiga i dag som rätten till abort – helst av allt fri abort. För inget säkrar “rätten till liv” och de mänskliga rättigheterna som möjligheten att helt utan orsak kunna göra abort, om vi ska tro FN vill säga.

Kommitténs skrivelse är inte bindande för medlemsstaterna, men de kommer användas friskt av abortförespråkare. I Sverige är vi dock långt före med att förstå rätten till liv som rätten att döda ett foster. Här har vi sedan 1975 fritt kunnat ta vår egen avkomma av daga. 40 000 per år har det blivit, ungefär.

Antagligen ska vi vara stolta över det.