FESTIVALMARODÖR. Jag avskyr blotta tanken på festivaler. De är högljudda, oärorika och snuskiga (på alla sätt). Faktum är att jag inte kan finna något positivt med dem. En sak vore om det var tonåringar som frekventerade dem, men i dag är det förvuxna tonåringar i 30-årsåldern som gör det. Jag kommer aldrig släppa iväg mina egna barn på dylikt (inte ens när myndighetsåldern inträtt) och jag skulle se det som ett misslyckande om de ville besöka en.

Med det sagt vill jag applådera polisen som nu sätter stopp för Emmabodafestivalen, denna blemma på Smålands baner. Festivalens hemsida får en att vilja ta fram eldkastaren och när de kallar sig Sveriges “friaste” festival så handlar det inte om frihet under traditionens ansvar utan något helt annat.

Polisen har efter utvärdering kunnat se att många gjorde sin drogdebut under Emmabodafestivalen i år och sammanlagt anmäldes 460 narkotikabrott. Polisområdeschefen säger till SVT:

– På grund av brister i arrangemanget och på grund av omfattande brottslighet i form av narkotikabrott så kommer vi inte kunna lämna något tillstånd till en Emmabodafestival 2019.

Som sagt, stående ovationer.

En borta, för många kvar

I princip borde alla festivaler i Sverige förbjudas. En och annan kommer att tjuta om Sweden Rock nu och jag går med på att ha kvar den, med vissa villkor: den ska mer likna en uppmarsch av italienska svartskjortor än ett ogudaktigt rumlande av halvfulla typer. Kanske kan vi till och med få höra Giovinezza (i Carlings tappning) vid öppnandet.

När vi gjort oss av med Uppsala Reggae Festival och Öland roots; Way out West och Statement festival; Propaganda och Summerburst – när varje entartete festival är väck – så kan vi börja om på ny kula. Det kommer vara garanterat knarkfritt, måttligt med god öl, uppbyggande musik och storslagen optik.

Jag kan inte bärga mig. Tills dess ska jag tänka på att det inte blir någon festival i Emmaboda nästa år, och le när jag gör det.