Ett är tydligt efter #metoo och hetsen mot domare Brett Kavanaugh i USA – feministerna har fått blodsmak och anser att pöbeln ska vara såväl åklagare, domare som bödel. Vi går en farlig framtid till mötes om denna dårskap inte stryps i sin linda.
PÖBELVÄLDE. Ropen skanderade högt och tydligt utanför senaten i USA: “We believe all survivors” och inne i byggnaden gjorde demokraternas senatorer allt de kunde för att underblåsa denna idé. Allt handlade om känslor, inget om bevis. Överfört från bittra feminister till att utgöra grunden för samhället är det livsfarligt.
Grundläggande inom västerlandets rättsuppfattning är principen att en anklagad är att anses som oskyldig tills det att motsatsen ha bevisats. Detta regleras till råga på allt av FN (artikel 11, FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna) och EU (artikel 6.2 i “Europakonventionen”). Denna princip “Ei incumbit probatio qui dicit, non qui negat“. går tillbaka till den romerska lagen från 530-talet och den bysantinske kejsaren Justinianus.
Vidare bygger vårt rättssystem på en annan princip som går tillbaka till samma källa som ovan och lyder “Favorabiliores rei potius quam actores habentur” – kort sagt: hellre fria än fälla. Sist men inte minst så är det upp till den som anklagar att bevisa att den som anklagas är skyldig (Ei incumbit probatio qui dicit, non qui negat).
Så har det varit och det av mycket goda skäl.
Om det kommer fortsätta vara så i framtiden kan vi inte sia om. Uppenbarligen finns det en högljudd och aktivistisk klick som inte tycker det. För dessa gäller det rakt motsatta: du är skyldig om du anklagas, du ska fällas hellre än frias och det är upp till dig att bevisa att du är oskyldig.
Förfäktarna av denna idé, som åsyftas i denna text, är feministerna. Och som läsaren av Tidningen Svegot vet vid det här laget är feminism en del av vänstern; kommunism, marxism, socialism eller kalla det vad du vill. Det bygger på samma grundtankar (exempelvis var det upp till en anklagad statsfiende i Sovjet att bevisa sin oskuld, inte tvärt om). Detta är i sin tur en del av det tankegods som ledde fram till franska revolutionen.
Innan man har statsmakten är det pöbelväldet som ska råda och när man har statsmakten så är det tyranniet som kommer fram.
#metoo-kampanjen visade tydligt hur detta fungerar. En kvinna anklagar en man för ett övergrepp och det tas som sanning. Den som säger emot eller kräver bevis eller åtminstone indicier misstänkliggörs. Pöbeln släpps lös och snart nog kommer de flesta fram till att det är lika bra att hålla med och nicka gillande. Den som inte gör det är medskyldig.
“We believe all survivors”, hur galna deras påståenden än är. I Sverige slog det igenom ordentligt och såväl politiker som gammelmedia hoppade direkt på tåget.
Samma mentalitet låg bakom hetsen mot domare Kavanaugh och planen var att han skulle backa undan. Han skulle vika ner sig inför pöbeln. Det gjorde han inte och feministerna gick på pumpen.
Kanske kommer vi se tillbaka på domare Brett Kavanaugh som mannen som fick pendeln att sakta in. Det är inte omöjligt. Om inte han så är det något som måste ske. Vad som väntar oss om denna idé som feministerna förfäktar slår rot är en framtid där pöbeln bestämmer, där du är dömd i samma stund du anklagas. Om häxprocesserna ger dig kalla kårar så är det inget mot vad som väntar.
Vänstern och alla dess olika uttryckssätt måste bekämpas och utraderas.
