”Det som är ironiskt är att den form av självdestruktiv feminism som präglar västvärlden bara skulle kunna finnas just här. Ingen annanstans skyddas kvinnor på ett sådant sätt att det är möjligt att säga de saker dessa individer gör.”
KRÖNIKA. Alldeles nyligen röstades Brett Kavanaugh igenom som ny domare i USAs högsta domstol. Vänsterns kamp för att behålla sin majoritet i Supreme Court har varit helt utan spärrar och man har inte dragit sig för något. Såvitt man inte är helt vänsterbliven har våldtäktsanklagelserna mot Kavanaugh varit uppenbart fabricerade, ett desperat försök att behålla makten över lagtolkningen som tack och lov misslyckades.
Man kan tänka sig att eftersom domarens plats till slut ändå bekräftades så är ingen skada skedd men så enkelt är det inte. Tvärtom, verkliga våldtäktsoffer kommer att få ännu svårare att bli trodda nu. Precis som efter MeToo där åtskilliga anklagelser smulades sönder efter att ha konfronterats med verkligheten i form av sparade chattkonversationer och annan verklig och påtaglig bevisning.
Vänstern visar sig på så många sätt vara varje kvinnas värsta fiende.
Vi har andra exempel där unga fickor våldtagits och/eller utnyttjats av invandrare men där olika organisationer, Svenska kyrkan en av de mest namnkunniga, utövat påtryckningar för att offren inte skulle polisanmäla. Svenska kvinnor har nämligen inte samma offerstatus som invandrade våldtäktsmän med mörkare hudfärg än de utsatta.
Var är den organiserade feminismen när kvinnor far illa på riktigt? Hur kan män som sitter bredbent i kollektivtrafiken vara ett större problem än att vi har tiotusentals könsstympade flickor och kvinnor i Sverige? En siffra som dessutom ökar hela tiden.
Svaret på samtliga frågor är givetvis att det aldrig handlat om svensk kvinnors förhållanden, deras rättvisa eller trygghet. Som i all marxism handlar det om konflikt för sakens egen skull. Att skuldbelägga vita män oavsett om de är orsak till något eller inte. ”Konflikten för oss framåt.”
Ändamålet helgar medlen säger många. Även bland oss nationella finns det en stor grupp som hävdar att även vi måste spela spelet med samma spelregler som våra politiska motståndare, det vill säga inga regler alls. Jag säger emot. Man ska givetvis inte vara dumsnäll men jag tror att det är bättre att exponera sin motståndare som en falsk och låg dynghög än att sänka sig till motståndarens nivå.
Genom att alternativmedia vuxit fram har vi ju faktiskt möjligheten att på riktigt sätta sökarljusen på de som ljuger och fuskar. Det kunde vi inte tidigare men våra motståndare har faktiskt börjat fatta att det inte är riskfritt att ge sig på nationella längre. Man kan både få igen och bli straffad rättsligt. Den utvecklingen kommer att fortsätta och accelerera.
Det som är ironiskt är att den form av självdestruktiv feminism som präglar västvärlden bara skulle kunna finnas just här. Ingen annanstans skyddas kvinnor på ett sådant sätt att det är möjligt att säga de saker dessa individer gör. Frågan är bara om de någonsin kommer att kunna förstå det faktumet?
