Inte jämställdhet att byta ut bokstaveringsalfabetet

Vi var många som drog en lättnadens suck i veckan då Fredrika Bremer-förbundet och Rättviseförmedlingen äntligen gick till angrepp mot det patriarkala alfabetet. I Dagens Nyheter publicerade de en viktig artikel. Representanterna för föreningarna påpekar att det gamla bokstaveringsalfabetet, ni vet det som inleds med "Adam Bertil Cesar David", är inaktuellt. Dels är det bara mansnamn och dels är det bara klassiskt svenska namn. Skribenterna menar att det förekommer sexuella trakasserier och diskriminering inom militär och polis och att detta är något att ta på allvar. Jämställdhetsarbetet går inte snabbt nog, skriver de. Det finns fortfarande för mycket machokultur vilket man anser att det inte borde vara inom militären. Det ligger något i det. Sveriges första feministiska regering borde på allvar ha lyssnat på Feministiskt initiativ som politisk kompass och där är som bekant feministiska samtal modellen för svenskt försvar.[membership] Ord är viktiga Vidare menar de att det finns för få fasta verktyg för att motarbeta den hemska machokulturen. Det mest konkreta är vårt språk: ”Ord är mer än bara bokstäver och vilket språk vi använder påverkar hur vi förhåller oss till vår omvärld. Språk är en aktiv handling som skapar en bild av verkligheten.” Detta vet vi sedan länge och det konkretiserades i George Orwells bok 1984. Detta används effektivt i Sverige. Lite försiktigt försöker man exempelvis införa ordet "hen" för att att sudda ut könsskillnader. Ibland lyckas inte förankringen och då tar man till andra medel. I Sverige har exempelvis människor dömts i domstol för att de använt ordet "neger" och används ordet i sociala medier så stängs användarna av. "Neger" har alltid varit ett värdeneutralt ord men genom att ta bort ordet försvårar man diskussion om människoraser. Ersättningsorden fungerar inte. "Afrosvenskar" utesluter folkgruppen som befinner sig i andra länder, "svarta" inkluderar andra svarta befolkningsgrupper, "afrikaner" inkluderar även vita sydafrikaner och så vidare. Finns det inget ord för olika folkgrupper så kan man inte heller diskutera skillnader. Språket blir fattigare och debatten torftig. Här menar man att sexuella trakasserier skulle upphöra om man bokstaverar Berit istället för Bertil och alla invandrare skulle känna sig välkomna om man säger Emir istället för Erik. De båda föreningarna har presenterat ett alternativ och de har lagt stor möda på att det ska bli bra. Precis som i det nuvarande bokstaveringsalfabetet är alla namn tvåstaviga och de ska inte förväxlas med varandra. Det gamla bokstaveringsalfabetet har funnits sedan 1891 och uppenbarligen har inte kvinnosynen blivit bättre inom de institutioner som använder det under den här perioden. Så det är fantastiskt att någon slår näven i bordet och kräver förändring. Hur många våldtäkter hade inte Sverige sluppit uppleva om ordet våldtäkt bokstaverades Vicky Åke Laila Doris Tyra Ängel Khaled Tyra? Hur många fler kvinnliga befäl hade vi haft? Det får vi aldrig veta men vi kan med visshet förstå att när förändringen kommer så kommer förändring, i bokstaveringsalfabetet i alla fall. Föreningarna är medvetna om att förslaget kan upplevas aningen provokativt. Men de menar att förändringen är nödvändig: ”Det ligger i sakens natur att även mindre justeringar kan upplevas som ett kulturellt kvantsprång för vissa personer, eftersom det ofta känns tryggt och bekvämt att fortsätta göra som vi alltid har gjort. Men normer bryts och standarder byts, det finns inget mer progressivt än det. Kan ett land smärtfritt byta till högertrafik kan det också lära sig bokstavera på nytt, för en ny tid, med nya utmaningar och möjligheter för Sverige.”

Det sluttande planet Hittills har jag haft en aningen skämtsam ton kring förslaget. Men det finns en allvarlig botten i att jag vill ta upp detta. Det handlar nämligen inte bara om hur man bokstaverar ord och det handlar inte om att man vill att kvinnor ska ha det bättre. Att låta saker vara som de varit är inte progressivt. Och just detta faktum gör också att jag undrar varför Fredrika Bremer-förbundet och Rättviseförmedlingen lagt så mycket tid på att ta fram namnen. Får de igenom sitt byte är det bara en kort tid kvar tills det är dags att byta dem igen. Det nya bokstaveringsalfabetet kommer att ifrågasättas: Varför är det inte fler utländska namn? Varför är det bara tvåstaviga namn, utesluts inte alla med trestaviga namn då? Vore det inte mer jämställt med en högre andel kvinnonamn? Varför finns inga viktiga värdeladdade ord som Demokrati eller rättvisa med? Varför finns bara ett namn per bokstav? Vore det inte bättre om alla fick bokstavera med vilka ord de vill? Vi har sett detta i område efter område. Förr var en uniform något som skulle användas för att dels vara lätt att känna igen och dels för att uttrycka något, exempelvis neutralitet. Sen kom någon på att exempelvis polisuniformen borde kombineras med religiösa symboler. Plötsligt var alla progressiva krafter överens om att polisuniformen måste kunna anses neutral även med hijab eller turban. Vägskyltarna togs fram för att snabbt kunna kännas igen men sedan slog det någon att det var orättvist att det var en man som gick över gatan. Kanske skulle man kunna hindra diskriminering i trafiken om det också fanns skyltar med en kvinna som gick över och vips hade vi två olika övergångsskyltar. Allt som tagits fram för att förenkla måste i vänsterns värld försvåras och krånglas till. Vänstern hatar allt som varit och kräver förändring av allt, inte minst av allt som fungerar. Kalle eller Khaled, spelar det någon roll? Det är naturligt att skratta åt alla förslag som kommer. Faktum är att det är svårt att göra annat. Inte minst när de försöker koppla det till allvarliga saker. Det är klart att våldtäkter måste motverkas. Men det är min övertygelse att det motverkas bättre av Kalle än Khaled. Om vänstern på riktigt såg allvarligt på exempelvis gruppvåldtäkter så hade de tagit sig tid att fundera på varför icke-svenskar är så överrepresenterade inom den här formen av brottslighet. Om de brydde sig om kvinnor hade de ifrågasatt massinvandringen istället för att kräva könskvotering i företagsstyrelserna, något som gynnar ett mycket lite antal kvinnor. Men våra feminister är inga kvinnosakskämpar. De är marxister och som sådana kämpar de för normbrytande och ständig förändring. Inget ska få vara som det varit. Allt ska förändras. Kultur ska förintas. En man som vägrar skaka hand med en kvinna för att han är muslim är mycket bättre än kvinnan eftersom muslimen representerar något annat än vår tradition. Vänstern är nedbrytande och förstörande. Deras förslag är farliga. Nu har vi ett bokstaveringsalfabet som fungerat utmärkt i 120 år. Människor har gjort sig förstådda. Låt oss då slå vakt om det. [/membership] [membership level="0"][su_box title="Detta är en artikel från Svegot Plus"] Vet mer. Bli plusprenumerant och få tillgång till allt material som finns på Tidningen Svegot . Genom att teckna en prenumeration på Svegot Plus stödjer du Svegots viktiga arbete och ser till att vi kan fortsätta utvecklas. Prova Svegot Plus en vecka helt gratis! Ange rabattkoden "prova" i kassan så betalar du ingenting förrän efter sju (7) dagar. Självklart kan du avbryta din prenumeration tidigare om du inte önskar behålla den. [pmpro_levels] [/su_box] Redan prenumerant? Logga in! [wppb-login] [/membership]

Inte jämställdhet att byta ut bokstaveringsalfabetet

Idag är det Mickelsmäss – en bortglömd högtid?

Svenskens Törnrosasömn

Ännu mer från Svegot

Straffverket?

Är det ett problem om frugan tjänar mest?

Mördande mångkultur

Firmor, frihetskämpar och romantiker

Senaste poddarna

Tro ger oss mod att möta ödet

Den mångkulturella verkligheten

Folkutbytet motbevisat?

Enade mot globalismen

Säpo varnar för fula ord

Om Radio Svegot

Kontakt

Välkommen tillbaka!

Skapa nytt konto!

Få ditt lösenord tillskickat dig