Flod av hat efter granskning av #metoo

HETS. 2017 råder en #metoo-hysteri som skall sträcka sig året ut, och som vi fortfarande tvingas leva med. Mer eller mindre varenda kvinna verkar ha blivit utsatta från någon form av sexuellt övergrepp. [membership]Twitter, Instagram och Facebook överflödas av hashtags som #prataomdet och #metoo och den kvinna som inte upplever sig varit utsatt för övergrepp känner sig troligen helt enkelt utanför. Medierna hänger lydigt på och piskar upp hatet så gott de kan. För det säljer. För att män antagligen är svin. Att kontrollera påståendena har man inte tid eller lust med. Många män, kända som okända, får se sig uthängda och anklagade utan möjlighet att försvara sig. Lasse Kronér , Martin Timell och Fredrik Virtanen för att bara nämna några. Tidigt på året fattar Uppdrag Granskning beslut om att undersöka mediernas roll i dessa uthängningar. Lina Makboul påbörjar arbetet utan att riktigt hur programmet kommer bli. Hon vet ju inget än. Men hon söker kontakt med de män som blivit anklagade. En av de som tackar ja är just Fredrik Virtanen. Som en del i arbetet gick hon med i en metoo-grupp för journalister, "#deadline". Hon ville diskutera det journalistiska arbetet och knyta kontakter och få lite inspiration. Det fick hon, föga förvånande inte. Däremot blev hon kritiserad och misstänkliggjord. Trots att granskningen knappt börjat bröt det ut hetsiga diskussioner om det var ens lämpligt att granska #metoo. Hon blev kontaktad av flera admins i gruppen. De frågade ut henne och spred sedan varningar om henne i andra grupper. Förståeligt nog lämnade Makboul gruppen. Hennes inkorg började fyllas med ifrågasättande. Varför skulle hon granska #metoo? Stod hon inte på kvinnornas sida? "Kan du förklara vad det är du håller på med? Fattar du själv vad det är du utsätter människor för och den skada du riskerar att göra, irl. Gör dina chefer det?"

En kollega ringde upp henne med en märklig metafor. "Att granska #metoo är som att kritisera en polis som hjälper ett barn över gatan". I en debattartikel på Journalisten berättar hon att hon förvisso är van vid motstånd, men inte på detta sättet. "Jag insåg här att min granskning skulle innebära ett visst motstånd. Detta var inget nytt för mig. Det som var nytt var att de som försökte påverka mina publicistiska beslut inte ens personligen var under lupp. Dessa kollegor tyckte att det fanns ett helt ämne som borde undantas från traditionell journalistisk bevakning. Som skulle lämnas ifred."

Givetvis vill inte journalisterna att #metoo, som till stor del är deras egen skapelse, skall granskas. För vem granskar granskarna, som det heter? I Sverige är de mycket få. Cissi Wallin kampanjar En av huvudpersonerna i svenska #metoo är Cissi Wallin . Hon har anklagat Fredrik Virtanen för att ha drogat och våldtagit 2006, något hon anmälde 2011. Omständigheterna är minst sagt oklara och ord står mot ord. Wallin blir givetvis en av de som Makboul gärna vill prata med. Men hon är skyddad, visar det sig. Skyddad av sina "systrar" på de sociala nätverken. Och i verkligheten. En smutskastningskampanj mot Uppdrag Granskning och Makboul som person inleds. En vän kontaktar henne och ber henne lägga ned hela reportaget. Sanningen må vara viktig, men ibland måste ändamålen få helga medlen. Medlen i detta fallet var alltså att låta kvinnor komma undan med att anklaga oskyldiga män för våldtäkt. Vad ändamålet var är oklart. Wallin går ut på Instagram och anklagar Makboul och UG för häxbränning. Hon påstår att hon blivit jagad och smygfilmad. Inget av detta är sant, enligt Makboul. Innan programmet ens är färdigklippt uppmanas det i kommentarsfält att anmäla det till journalistförbundets yrkesetiska nämnd, för att förhindra att det sänds. Och hatet bet, även om Makboul verkar vara en rätt tuff kvinna. "Jag måste uppehålla mig en stund vid hatet. Vid den mardröm som uppstår när falska anklagelser viner genom luften. När hundratals främlingar sveps med. När fakta inte biter. När sanningen har sålts på auktion och folkdomstolens pöbel marscherar genom sociala medier på jakt efter blod. Det handlar om människor som säger sig stå upp för det goda. Några av dem satt på min arbetsplats."

Vi bör här påminna oss om att inget reportage än är sänt. Eller ens klippt. Än så länge är det bara själva tanken på att #metoo-rörelsen skall granskas som har utlöst detta raseri. När Wallin till slut, en halvtimme innan deadline gått ut, bestämmer sig för att medverka i Uppdrag Granskning är Makboul rädd.

"Jag var livrädd när jag satte mig på planet från Göteborg. Orolig för vad som skulle hända. Cissi Wallin hade lagt ut i journalisternas metoo-grupp, #deadline var och när intervjun skulle göras." Rädd för vad berättar hon inte. Kanske inte rädd för något speciellt. De av oss som känt att man är hatad "där ute" vet nog vad hon menar. Rykten om vänskap Ett av alla rykten som fick fäste var att Lina Makboul och Fredrik Virtanen var vänner sedan innan. Att hon därför skulle göra hela denna granskningen för att rentvå hans namn. Detta var helt taget ur luften men som så många andra illasinnade rykten på nätet så fick det fäste eftersom många ville att det skulle vara sant. Hennes chef ringer henne och berättar att de nu funderar på att lägga ned reportaget. Anklagelser om vänskapskorruption, särskilt i ett sådant känsligt ämne, är allvarliga. "Jag förstod att det till slut hade hänt. Kampanjen hade börjat bära frukt. Det var inte bara Cissi Wallins följare som misstrodde mig. Mina kollegor i Uppdrag gransknings ledning hade börjat vackla. Jag tror inte jag behöver förklara vad det innebär för en person vars hela profession bygger på trovärdighet.

Jag skickade hem en besviken son och ägnade de närmsta timmarna åt den förnedrande uppgiften att rentvå mig från de falska anklagelserna om vänskapskorruption."

Reaktioner på programmet Till slut sändes programmet . "Upppdrag Granskning: #metoo och Fredrik Virtanen". Har ni inte sett det är det absolut sevärt. Det visar på ett tydligt sätt hur flockmentalitet ser ut i praktiken. Där en våg av frenesi satts igång finns det inte tid, eller vilja, att tänka efter. Den som pekats ut som skyldig är skyldig och sätter man sig emot får man själv samma stämpel. Programmet togs väl emot. Dock inte öppet. Makbouls inkorg fylldes nu med meddelanden som prisade hennes mod och integritet. Många bad henne dock inte att citera vad de sagt. De var för rädda. Uppdrag Granskning anmäldes till myndigheten för press, radio och TV. Inte 10 gånger. Inte 100. Inte ens 1000. 2189 anmälningar hittils. På sociala medier fortsatte hatet mot Lina Makboul. Hon var psyksjuk. En vidrig, känslokall människa. Motbjudande. Man önskade att hon skulle dö, få en klubba i huvudet, och så vidare. Detta är, mina damer och herrar, de kvinnor och män som räknas som de goda och de som skyddar kvinnor . Tanken med UGs reportage var att ifrågasätta mediernas makt. Av det blev det inte mycket. Makboul själv avslutar sitt debattinlägg med följande tankar. "Så här trollar man bort en viktig debatt om mediernas roll i ett samhälle som mer än någonsin behöver en etisk och trovärdig press. Så här flyttar nättrollen fokus från avgörande publicistiska frågor och de verkliga problemen till att handla om en reporter och hennes personlighet. Frågor om vilken makt, inflytande och ansvar innehavare till Instagramkonton med tiotusentals följare egentligen har lämnas obesvarade. Ansvarsutkrävandet av mediehusens ansvariga utgivare ignoreras. Kvar finns bara floder av lögner, hat och hot.

Riktade mot mig."

Så som man känner sig själv, känner man andra. #metoo blev för många bara ett svepskäl att följa sina lägsta instinkter. Kvinnor som män. Följa flocken. Hacka på hackkycklingen. Mobba ut den utpekade. Grunden var ju för länge sedan lagd - att män är svin och förtrycker kvinnor har vi redan fått lära oss i decennier. Men nu slog det tillbaka mot dem. Frågan är om de ens har märkt det? Vi får hoppas att media och alla påstådda feminister lärt sig något av detta, men det finns skäl att vara högst skeptisk. [/membership] [membership level="0"][su_box title="Detta är en artikel från Svegot Plus"] Bli plusprenumerant så får du också få fri tillgång till allt material som finns på Tidningen Svegot . Genom att teckna en prenumeration på Svegot Plus stödjer du Svegots viktiga arbete och ser till att vi kan fortsätta utvecklas. Prova Svegot Plus en vecka helt gratis! Ange rabattkoden "prova" i kassan så betalar du ingenting förrän efter sju (7) dagar. Självklart kan du avbryta din prenumeration tidigare om du inte önskar behålla den. [pmpro_levels] [/su_box] Redan prenumerant? Logga in! [wppb-login] [/membership]

Nivå	Pris
Plus (Månad)	SEK 99.00 per månad.	Välj
Plus (År)	SEK 995.00 per År.	Välj
Plus (Livstid)	SEK 9,995.00 nu.	Välj
Vän av Svegot	SEK 499.00 per månad.	Välj
Ej stödprenumerant	Gratis.	Välj

Flod av hat efter granskning av #metoo

MMS#35.2: Skärp er, folk!

Avslöjade elit-Annie visar vad striden handlar om

Ännu mer från Svegot

Sverige vaknar – 18 december 2020

Passningen #249: Veckans värsta (gänget)

Sverige vaknar – 17 december 2020

Sverige vaknar – 16 december 2020

Senaste programmen

Tysklands väg till förtryckarstat

Hur ofta tänker män på Romarriket?

Naiva politiker, sprängda hus och mördarbarn

Ett farväl till Bullerbyn: Åsa Eriksson avslöjar mer än hon tror

Gängkrig och skjutningar: Är det inte invandringens fel?

Kommunalt självstyre eller aktivistisk anarki?

Är det försent? Ska vi bara ge upp?

Sverige: Ett land i världen eller hela världen i ett land?

Skuggsamhället AB: Att bli rik på illegal invandring

Att förstöra ett land: Sveriges oundvikliga kollaps

Propaganda från UR rör upp känslor i Ungern

Kusingifte, klankrig och skjutningar: Så blev Sverige tredje världen

Elon Musk, ADL och antisemitismen

Orania: Att bygga en nation (Gäst: Jonas Nilsson)

Att bli svensk medborgare: Nya regler föreslagna, vad innebär det?

Om Dagens Svegot

Kontakt

Välkommen tillbaka!

Skapa nytt konto!

Få ditt lösenord tillskickat dig