Att svara på denna dumhet som makten för fram är egentligen inte svårt. Men problematiken är flerbottnad så låt oss titta litet närmare på det hela. Varför är det som det är och hur borde det lösas? Med tanke på att lösningen är enormt mycket enklare än att importera människor, bör vi också fråga varför man så envetet väljer den väg som leder till konflikt och splittring? Speciellt eftersom den vägen likväl inte löser problemet.
Sverige är Sverige av en orsak
Om man vill rädda Sverige och Europa (eller hela Västerlandet) från den förtvining som pågår genom löjligt låga födelsetal, vilket man säger att man vill, så måste vi först definiera vad Sverige, Europa och Väst är. Detta är den första viktiga poängen.
Om makten som är får som den vill så kommer det inte vara Sverige eller Europa som räddas, så eftersom Sverige och Europa som vi känt dem kommer att försvinna.
Man kan inte fortsätta att vara ett i-land om man byter ut befolkningen mot en u-landsbefolkning. Svårare än så är det inte! En nation har sin grund i människorna som bor i nationen, det är dessa som definierar den. Om de vita européerna byts ut i Europa så kommer Europa bara vara Europa i kraft av namnet, inte vad gäller innehållet. Alltså är inte lösningen på Europas framtid massinvandring eller mångkultur.
Låt oss exemplifiera: om Sverige tog emot flera miljoner tyskar så skulle Sverige förändras och bli mer tyskt. Sverige innan denna “förtyskning” skulle vara markant olikt Sverige efter. Det skulle inte vara Sverige längre. Något liknande den främlingsinvasion vi ser idag har aldrig skett tidigare. Visst har vi plockat in diverse (mer eller mindre främmande) kulturella inslag i Sverige under historien, men huvuddelen av det svenska har fortsatt att dominera och utvecklas tillsammans med svenskarna. Därför är många av de drag som är svenska för 200 år sedan också svenska idag.
Alltså kommer vi fram till slutsatsen att en massiv främlingsinvasion inte kan vara lösningen för Sverige.
Inte heller ekonomiskt är det en bra idé
Sverige och Europa kommer att upphöra att vara Sverige och Europa framledes. Det är naturligtvis inte bara på grund av främlingsinvasionen. Vi är duktiga på att ersätta traditionella värderingar med köplust och ytlighet på egen hand, något som inte är ett uttryck för vår folksjäl. Argumentet att främlingsinvasionen kommer att “rädda” oss med tanke på de stora pensionsavgångarna haltar dock. För samtidigt som man öppnar gränserna får vi höra att pensionsåldern måste höjas, och därtill skatterna.
Människorna som kommer till Europa gör det inte för att bidra, delta och arbeta. I alla fall inte majoriteten av dem. Det som lockar är välfärden och möjligheterna. Problemet är att denna välfärd bygger på att majoriteten bidrar till den genom hårt arbete.
Men även om alla människor som kommer till Sverige och Europa skulle göra det för att arbeta så återkommer vi till problemet med skillnaderna mellan oss och dem. Skillnader som inte går att förneka. Att u-länder är u-länder beror flera olika orsaker. En av dessa orsaker är hur de människor som bor i dessa länder är beskaffade. Det finns inget hinder mot att skapa högtstående civilisationer i Afrika (se på boerna) eller i Mellanöstern. Historiskt sett har sådana till och med funnits.
Västerlandet kommer inte att behålla eller utveckla sitt välstånd om människorna byts ut. Snarare kommer det motsatta hända. Vår civilisation, vårt materiella välstånd och allt det som människor kommer till Europa för att ta del av (sådant som de inte har i sina hemländer) kommer sakta men säkert att tyna bort.
Hur har detta kunnat ske
Böcker kan (och har) skrivits på temat. Men i grund och botten handlar det om att den västerländska människan har tillåtet det att ske genom att lyssna på locktoner från en av de mer resursstarka minoritetsgrupper som samexisterat med oss under historien. En minoritetsgrupp tjänar på en samhällsutveckling där majoriteten slutar att se på sig själva som en unik och värdefull enhet. Om majoriteten degraderas till konsumenter och producenter, utan en tanke på varifrån de kommer och där själva idén om en kollektiv (folklig) storhet och öde förtvinar, så innebär det att minoritetsgrupperna – på bekostnad av majoriteten – kan flytta fram sina positioner.
Alltså presenteras alternativa lockelser och vi har anammat dem på samma sätt som flugor dras till skit.
I strävan efter personligt förverkligande har vi slutat skaffa barn, slutat hålla kärnfamiljen högt och slutat bry oss om blodet, jorden och äran. Vi vill ha, äga och tjäna pengar. Vi vill synas, höras och får våra 15 minuter i rampljuset. Vi vill äta, dricka och ha sex: men inte äta och dricka för att bli starka och friska; inte ha sex för att få barn. Vi vill göra det för vår personliga njutning.
Kort sagt är vi för upptagna med att njuta av samtiden för att bry oss om framtiden.
Lösningen är enkel
När vi nu kunnat konstatera att maktens “lösningar” inte är giltiga (utan snarare en av många vägar till att en svensk framtid går förlorad) vill jag här presentera en lösning… ett alternativ både på samhällelig skala såväl som för individen.
Om politikerna menade allvar med att rädda Sverige i en tid av sjunkande nativitet så borde deras fokus vara på att få svenskar att bilda familjer och skaffa barn. En bra början torde vara att generellt tala om familjen på ett positivt sätt samt att klargöra att barnen är vår framtid. Man skulle kunna satsa resurser på sådant som är viktigt för barnfamiljer och främst kanske erbjuda ekonomiska fördelar för stora svenska familjer. De styrande borde se till så att svensken i gemen vill ha barn och få dem att känna trygghet inför framtiden.
Journalister, tyckare och kulturpersonligheter skulle också kunna dra sitt strå till stacken. Istället för att presentera en “lösning” (läs folkutbyte) som i sig inte är en lösning vilket jag konstaterat. De skulle kunna kåsera om det härliga med tvåsamhet och ljudet av barnfötter som springer på golvet, de skulle kunna göra roliga och varma filmer om hur tokroligt det är med barn, de skulle kunna uppmana alla att “ligga för Sverige” (danskarna lyckades ju). Men DN har hellre en artikelserie om frivillig barnlöshet…
Men detta kommer inte att ske förrän vi har fått till en grundläggande kursändring i samhället.
Denna kursändring börjar med individerna. Den börjar med oss som tar ansvar för framtiden. Vi måste bestämma oss för att leva de ideal och värderingar som vi säger oss stå för och applicera dem på våra egna liv. Allt annat är dubbelmoral och oärligt. Vi kan inte tro att folk kommer att lyssna på oss och ta till sig vad vi säger, om vi samtidigt lever precis motsatt det vi säger.
Ditt viktigaste engagemang för vår sak, för Sveriges och Europas framtid är således att leva idealen; det är att finna dig en make eller hustru, att få barn och hålla samman denna familj. Du måste visa att det går och att det är fördelaktigt. Om vi tror på det vi säger så lever vi som vi lär; om vi har rätt i det vi säger kommer våra liv också att bli mer fulländade och det kommer att synas.
Och faktum är att det går alldeles utomordentligt bra att bilda familj i Sverige idag. Jämfört med många andra som skaffar barn i världen är det till och med en dans på rosor. I ett reportage från Zaatari i Jordanien, ett av världens största flyktingläger med 83 000 boende, framkom det att det där föds ett barn var tredje timme!
Med det i åtanke, vilken är din godtagbara ursäkt för att inte bilda familj i Sverige i dag?
Diskussion om den här artikeln