Överläkare David Eberhard sätter diagnos på genusvetenskapen

HATFAKTA. Författaren, psykiatrikern och överläkaren David Eberhard har en tendens att säga sådant som borde vara självklart. Tidigare böcker har avhandlat trygghetsnarkomani och lättkränkthet och nu har turen kommit till "genusvetenskap". I boken "Det stora könsexperimentet" påpekar Eberhard att det finns biologiska skillnader mellan könen, och att dagens genuspolitik snarare förhindrar jämställdhet än hjälper den. Ett exempel där biologin sällan diskuteras är inom arbetsmarknaden, säger han till Studio Ett .[membership] — Till exempel är detta uppenbart när man diskuterar vilka jobb folk väljer att utföra. Män väljer en viss typ av jobb, och kvinnor en viss typ av jobb. Pratar man om att detta bara beror på könsmaktsordningen eller patriarkatet eller strukturer hit och dit, missar man att folk kanske arbetar med det man vill, eftersom man inte är identiska.

— Som grupp man och kvinna. Naturligtvis är det enskilda individer varierar mycket. Det finns män som är mer kvinnliga än de flesta kvinnor och tvärtom, men som grupp har man olika egenskaper som är genetiskt ärftliga. Män är generellt sett mindre empatiska, och mindre socialt och verbalt begåvande än män.

Men vad är då problemet med att tona ned biologiska faktorer? Ett är kvoteringshysterin svarar Eberhard. Han vågar till och med påstå att det finns samma möjligheter för kvinnor och män i dagens samhälle, och att det inte bör behövas någon kvoteringspolitik. — Ett typexempel är att man börjar kvotera hit och kvotera dit för man tycker att man löser problemen då. Men då pratar man om jämställdhet utifrån utfall och inte från möjlighet. Det finns samma möjligheter för män och kvinnor i dagens samhälle vill jag påstå.

Mycket av det som står i "Det stora könsexperimentet" är självklarheter, något som även programledarna i Studio Ett påpekar. Så varför behöver det ens skrivas? — Jag skriver bara självklarheter. Jag är nog den man i Sverige som har blivit mest utskälld för att skriva självklarheter de senaste 15 åren. Men det verkar inte som om folk tycker det jag skriver är självklarheter.

En rejäl känga till "genusvetenskapen" Eberhard går naturligtvis hårt mot det som idag kallas genusvetenskap. Han kallar det kvacksalveri. Han ställer till och med en diagnos på hela forskningsfältet och menar att de lider av vanföreställningar. Det är hårt, och det är något raljant erkänner författaren. Studio Ett påpekar att detta kanske kan ses som ett "lömskt retoriskt trick". I östdiktaturerna kallade man ju motståndare för psykiskt sjuka, så är detta ett sätt för Eberhard att försöka tysta sina motståndare? Nej, svarar han. Men om man bortser från biologiska fakta så har man vanföreställningar. — Jag är så trött på den radikalfeministiska retoriken. så det är klart att jag svarar på den med motangrepp. Jag vill påstå att om man ignorerar biologi så är man ute och cyklar totalt. Mycket genusteori idag, som den ser ut i myndigheter, universitet och andra institutioner så ignorerar man fullkomligt biologin medvetet. Då får man nog finna sig i att detta blir kallat för vanföreställningar.

På frågan om vad det finns för risk med att se kvinnor och män som fullständigt lika svarar han endast "det är de inte". Och svårare än så behöver man inte göra det. Det är fel för att det är fel helt enkelt. Kön är inget man kan förändra bara för att man vill eller önskar att det skulle vara annorlunda. Precis som vi kan önska oss att massinvandring till Sverige skulle vara en finansiell och kulturell vinst så är det inte så. Verkligheten är verkligheten, hur den än må se ut. Att detta skall behöva diskuteras i radio säger något om tidsandan. Men vi skall inte glömma att det faktiskt diskuteras. Saker och ting börjar förändras, om än sakta. Eberhart frågar sig hur det egentligen kommer sig att biologisk fakta har blivit politiserad. — Det har av någon anledning blivit politiserat. Att biologi skulle vara någon slags högeråsikt. Men det är ju ren fakta. Vi är ju biologiska varelser, det råder det inget tvivel om. Det är ingen politisk åsikt.

Det borde inte vara en politisk åsikt, men det är det. Det är naturen mot det onaturliga. Folkgrupper blandas mot sin vilja. Onaturligt. Staten bestämmer allt mer över oss. Onaturligt. Kön, ras och etnicitet försöker suddas ut. Onaturligt. Därför är det en hopplös kamp för våra motståndare. Naturen kommer alltid ställa saker till rätta igen, även om det kan ta tid. Anna-Klara Bratt och Ivar Arpi i efterdiskussion Eftersom Eberhart har fått säga saker som går emot den rådande politiskt korrekta ordningen måste det givetvis diskuteras efteråt. Chefredaktören för Feministiskt perspektiv, Anna-Klara Bratt och Ivar Arpi från Svenska Dagbladet var inbjudna. Bratt inleder med att påpeka att man "som kvinna blir påmind om sin biologi varje dag". Hon har även aldrig hört någon förneka att det finns biologiska skillnader mellan könen. För det finns minsann skillnad mellan kvinnor och kvinnor och män och män med. En klassisk så kallad "halmdocka". I brist på argument målar man upp en felaktig bild av motståndarens ståndpunkt och argumenterar sedan mot denna. För inte tror väl verkligen Bratt att någon sagt att alla människor är biologiskt identiska? Som brukligt när en genusvetare är inblandad kommer inte diskussionen speciellt långt även om Ivar Arpi gör sitt bästa. Bratt försöker hela tiden påstå att det är skillnad mellan "genusvetenskap" och biologi och att dessa saker inte har med varandra att göra. Givetvis kan man inte göra den uppdelningen, något som Arpi även försöker påpeka. "Genusvetenskapen" utgår i stort från föreställningen att kvinnor, och andra "utsatta grupper" är förtryckta i samhället och detta förklarar allt ifrån lägre löner till depressioner. Det finns en struktur i samhället och där står männen överst. Att ignorera det biologiska i en sådan teori gör den fullständigt utan mening. För om det går (och det gör det) att förklara yrkesval med biologiska skillnader, och därmed förklara lägre löner, faller hela teorin ihop. Något som givetvis vore väldigt skadligt för Anna-Klara Bratt och hennes kollegor. "Människan är ett djur" säger Arpi, när han försöker påpeka att hos alla djur som existerar är det biologiska könet en väldigt stor påverkansfaktor i beteende. Det skulle han inte ha gjort. Bratt säger, något släpigt: — Ni må tro att ni är djur, jag tror inte det. Jag tror det finns en förbättringspotential även hos er.

Igen, halmdocka. Fult och tråkigt. Givetvis förstod hon vad Arpi menade, men det är enklare att låtsas som han sa att det är endast män som är djur. Arpi bara skrattar förvånat. Och hon skall få en chans till att göra bort sig. Avslutningsvis får hon frågan om det ändå inte finns någon relevans i kritiken mot genusvetenskapen? Att man i sin iver att rätta till "ojämställdhet" ser män och kvinnor som oskrivna blad som är helt identiska. Hon missförstår sin vana trogen direkt. — Jag måste säga att jag faktiskt inte har stött på det. Däremot tycker jag det är intressant att både Ivar Arpi och David Eberhart tycker män är djur. Det var inte så många år sedan det var förfärligt att säga det.

Arpi erkänner att hon är lite rolig, men påpekar att det är både kvinnor och män som är djur. Hon tackar och fortsätter med att berätta att "det" inte är något problem. "Det" verkar hon tro är genusdagis, för hon har nämligen googlat lite. — Det är inte ett stort problem. Jag googlade innan jag åkte hit. Det finns fortfarande bara 10-12 genusdagis i Sverige. När man har forskat på dem har man kommit fram till att det är lite öppnare barn som leker mer med motsatta könet efter avslutad förskoletid. Whats the problem?

Vad är problemet? Problemet, Anna-Klara Bratt, är att en fullständigt verklighetsfrånvänd teori om att män och kvinnor är lika genomsyrar allt för många delar av vårt samhälle idag. Detta leder till att små pojkar och flickor blir förvirrade och hämmade i sin utveckling. Att det blir svårare för båda könen att hitta en partner. Att man, via media och skola, lurar människor att byta kön i olika hög utveckling. Men det riktiga problemet är faktiskt värre än så. Det riktiga problemet är att den rådande ordningen har fått många, annars intelligenta, män och kvinnor att bortse från fakta som är så självklar att vem som helst kan se och förstå den. Man blundar för detta för att inte sticka ut. Man hukar sig och accepterar galenskapen, och i vissa fall utsätter man till och med sina barn för den. Helt emot vad sunt förnuft säger. Detta gäller inte bara inom "genusvetenskapen", tyvärr. Vanföreställningar finns inte bara inom detta ämne. De finns överallt. Och de måste bort. Det är problemet. [/membership] [membership level="0"][su_box title="Detta är en artikel från Svegot Plus"] Bli plusprenumerant för att läsa den här artikeln och få fri tillgång till allt material som finns på Tidningen Svegot . Genom att teckna en prenumeration på Svegot Plus stödjer du Svegots viktiga arbete och ser till att vi kan fortsätta utvecklas. Prova Svegot Plus en vecka helt gratis! Ange rabattkoden "prova" i kassan så betalar du ingenting förrän efter sju (7) dagar. Självklart kan du avbryta din prenumeration tidigare om du inte önskar behålla den. [pmpro_levels] [/su_box] Redan prenumerant? Logga in! [wppb-login] [/membership]

Nivå	Pris
Plus (Månad)	SEK 99.00 per månad.	Välj
Plus (År)	SEK 995.00 per År.	Välj
Plus (Livstid)	SEK 9,995.00 nu.	Välj
Vän av Svegot	SEK 499.00 per månad.	Välj
Ej stödprenumerant	Gratis.	Välj