Könsbalansen sämst i Miljöpartiet
Miljöpartiet har en betydligt större andel kvinnor än män bland sina ledamöter. Är detta ett problem? Nja, säger deras gruppledare. Men. Genom att ha betydligt fler kvinnor är det lättare att ifrågasätta de patriarkala strukturerna, så det är nog inget problem ändå. Ju större andel kvinnor, desto mer jämställdhet?
JÄTTEJÄMSTÄLLT. Det är av någon anledning viktigt att det är hälften kvinnor i bolagsstyrelser, på utbildningar och i riksdagen. Exakt varför har ingen lyckats redogöra men viktigt är det. Otroligt viktigt. Detta verkar dock bara gälla på platser där det finns en fördel att få.
Tunga, smutsiga och mindre glamorösa arbeten som snickare, VVS-montör, lastbilschaufför och liknande är fortfarande fullständigt dominerade av män men jag har inte hört några speciellt höga röster höjas för att stoppa patriarkatet från att breda ut sig inom dessa yrkesområden.
I Sveriges riksdag nådde vi nästan det ultimata jämställdhetsmålet 2006, då vi var darrande nära den magiska 50/50 uppdelningen med 47,3 procent kvinnor.
Detta kommer nu troligen Miljöpartiet hjälpa till att förbättra ännu mer då partiet är hela 75 procent jämställt! 12 kvinnor och 4 män sitter snart i riksdagen för det gröna partiet.
Men är då inte detta ett problem? Nejdå, säger gruppledare Jonas Eriksson till TT.
— Det gäller att ha stor medvetenhet om vilka vi är och vilka vi saknar så att vi också tar in de perspektiv som saknas, det gäller ju inte bara kön.
Det gäller alltså inte bara kön. Det kan vara lätt att tro det med tanke på att det i debatten knappt talas om annat. Kvinnor verkar anses ha någon slags magisk förmåga direkt knuten till det kön de fötts till. En magisk förmåga som endast fungerar hundraprocentigt om fördelningen är exakt 50/50.
Eriksson menar att det är “samma problem” att ha för många kvinnor som att ha för många män. Samma problem, men ändå inte riktigt. Det sitter nämligen i strukturerna. Det patriarkala strukturerna. Därmed är det närmast en fördel att ha övervikt av kvinnor, eftersom man då får det lättare att ifrågasätta dessa strukturer.
— Det är ju samma problem, men vi gör ju som ett feministiskt parti bedömningen att det finns i strukturerna, och det är kanske lättare att ifrågasätta de strukturerna om man har en övervikt med kvinnliga beslutsfattare i ett patriarkat än tvärtom.
Detta eviga patriarkat
Vad menar man då egentligen med ett patriarkat? På genus.se får vi förklaringen:
Patriarkat kan förstås på många olika sätt, där det vanligaste är som ett system där män, oftast äldre män, har den ekonomiska, juridiska och politiska makten. Sverige, så som i stort sett alla länder/samhällen som vi känner till, har historiskt sett varit patriarkat.
Det stämmer helt att män tjänar bättre än kvinnor i Sverige. Det stämmer även att män generellt har den juridiska och politiska makten, även om detta snabbt förändras. Exempelvis var 61 procent av de nya studenterna på högskolan 2014 kvinnor.
Det finns inget som hindrar kvinnor ifrån att ta arbeten där man tjänar mer. Men det är, för många, inte intressant. Man vill arbeta med det man tycker om och är intresserad av och för många kvinnor innebär detta arbete med människor, och gärna människor som på något sätt behöver hjälp. Kvinnor vill framförallt vårda.
Därför dominerar kvinnor i yrken som sjukvårdare, socialsekreterare, förskolelärare och vårdbiträden. Yrken som, tyvärr, ofta betalar dåligt trots att de är så viktiga.
Det är alltså givetvis ingen patriarkal struktur som håller kvinnor ifrån att tjäna bättre. Det är livsval. Och vad det gäller den juridiska och politiska makten är Sverige redan jämställt.
I vissa fall, som med Miljöpartiet, är det mer än jämställt. Den retoriska frågan är givetvis – är det då bättre?
