Imorgon är det val. Rimligtvis har du bestämt dig vid det här laget så jag ska inte tjata om vad du borde rösta på, det är det så många som gör ändå. Istället tänkte jag fundera ute över vad som händer på måndag.
KRÖNIKA. Min gissning är att planen är för en S+M regering, eventuellt med stöd av C. Om det blir en skräll för SD, kanske till och med ett starkt val för både SD och AFS, så kanske det blir lite magstarkt till och med för svenska politiker men hamnar resultaten ungefär där vi tror så är det mitt tips.
Väljarna kommer att sura men deras åsikter är bara viktiga fram tills vallokalerna har stängt så det tar man nog ganska lätt på. Man får ju pressen med sig och de tror man ju fortfarande har någon relevans så det är ju viktigare.
”Vi har en parlamentarisk utmaning och det är viktigt att vi i de seriösa partierna tar ansvar nu.” Något sådant kan vi nog räkna kallt med att få höra.
Men det skiter vi i.
Vi, vi som ser oss som en del av den nationella oppositionen i någon form, vi har redan börjat planera för näst val, nästa uppgift och nästa mål. EU-val i vår, förberedelser för ett relativt sannolikt extra val, arbetet med att etablera oss på en ny nivå både i diskussionen och i de parlamentariska nivåerna.
Invandringsstopp är en gammal diskussion, nu pratar vi återvandring. Vad vi vill är att etablera HUR återvandringen ska gå till för då har vi i och med det spikat fast själva punkten på agendan.
Invandringsstopp är en gammal diskussion, nu pratar vi återvandring.
Hur ska vi upphäva de olika uppehållstillstånden? Kan vi få folk att ge upp medborgarskap mot ekonomiska incitament? Kan vi upphäva dem i stor skala? AFS halva miljon är bara början om vi ska återupprätta Bullerbyn, om vi ska återskapa vad Sverige har i potential. Vad är målet? En miljon? En och en halv? Vi pratar inte etnisk rensning även om den jargongen finns på sina ställen. Det finns blandade kärlekspar, adoptivbarn och vettiga människor som har skäl att stanna här och så ska det förbli. Det vi vill göra något åt är följderna av asylindustrin och den mångkultur vi pålurats uppifrån. Det är många nog och i motsats till när man kallar integrationen en utmaning är återvandringen en utmaning på riktigt, det finns ju en uppsida i att lyckas med den!
Igår hade AFS stor final i Kungsan. Uppfriskande att se hur kompromisslösa de är och att de hade gott om folk på plats och skön stämning. Valresultatet är svårt att sia om i siffror men jag är säker på att de kommer att hamna på en nivå som går att bygga vidare från. Även om man inte kommer in är fria valsedlar och partistöd både viktiga milstolpar och fina procentsatser. Så långt ifrån bortkastade röster man kan komma!
Glömmer vi bort SD? Kanske lite grann. Det ska vi inte göra, Åkesson har ryckt upp sig och gjort bättre ifrån sig än på länge. Lite intern konkurrens parat med fina opinionssiffror har nog blåst lite vind i hans segel med. SD gör inte alla entusiastiska men varje röst som lämnar de gamla partierna för SD är en framgång. Precis som många av oss själva kommit från SD vid något tillfälle kommer många nya att komma den vägen. Ett bra resultat för SD bör glädja oss av många skäl.
På måndag får vi kosta på oss att vara lite dryga mot liberalerna på våra arbetsplatser, för att valet ska bli en motgång, det finns faktiskt inte på kartan!
