KRÖNIKA. Men valet är bara ett startskott för en period av politisk omvälvning som de flesta av oss inte sett av under vår livstid.
I slutet av maj 2019 är det EU val. Som många andra sträcker jag mig efter ett åtalbart tillhygge närhelst jag hör bestens namn men så länge vi är medlemmar och har något att vinna på EU ska vi använda de medel som står oss till buds. Goda krafter jobbar inom EU även om motståndarlaget är i majoritet men det kan förändras.
AFS har pratat väldigt lite om EU-valet men svensken är historiskt sett mer mottaglig för att rösta på nya partier där än i de traditionella valen så det blir en spännande möjlighet.
Sedan är det sannolikheten för ett extraval i Sverige. Personligen tror jag att vi kommer att få se en ohelig allians mellan S och M bilda regering. Ungefär hur populärt ett sådant agerande kan tänkas bli kan vi nog föreställa oss men det positiva är att det nog blir spiken i kistan för den traditionella politiken i Sverige. Och det slutet kan inte komma fort nog.
Allt detta gör valet nu extra viktigt. Valresultatet nu är en plattform att bygga de andra valen på. För SD gäller det att etablera en ny nivå, kanske som största parti, för AFS gäller det att visa att man är ett reellt alternativ.
Personligen tycker jag att det verkligen är svårt att förutsäga ett valresultat för AFS. Jag tror absolut att de kan gå hela vägen in i Riksdagen men det kommer att kräva lite nyheter och helst en opinionsundersökning som bekräftar slagkraften.
Men oavsett det är varje procentenhet viktig, det är fundamentet som kan få vanliga normies att rösta AFS i nästa val och få upp partiet till nästa nivå. För varje aktivist som går i täten och röstar nu finns det ett antal mer följande människor som kommer att rösta när människor med mer agens visat att partiet faktiskt är en spelare att rösta på.
Den polarisering vi nu ser är något positivt.
Det låter kanske konstigt efter att vi fått oss itutat att polarisering är något dåligt. Men vi är de som sitter på rätt sida i den nuvarande konflikten. Vi står för fakta istället för känslor, för realism istället för drömmeri och för hållbarhet i motsats till sönderfall och konflikt. Nya skiljelinjer målas just nu upp och de kommer att definiera politiken för ganska lång tid och ersätta de gamla höger/vänsterdefinitionerna.
En annan fundering jag haft är hur ganska många människor fått sin orealistiskt positiva bild av invandrare? Att det skulle vara ”några få rötägg” i en generellt positiv grupp människor. Sätter man sig och tittar lite så ser man ganska snabbt att det är helt omöjligt för en liten minoritet att åstadkomma så mycket skit som invandrarkollektivet faktiskt orsakar.
Och jag har som vanligt en teori. Folk dömer kollektivet efter den handfull de själva stöter på. De skulle aldrig ta sig ut till de stadsdelar där de stora antalen invandrare faktiskt bor utan dömer helheten efter den käcka programmeraren på jobbet eller grannens adopterade unge. Givetvis ivrigt påhejade i den uppfattningen av ljugmedia som vill att vi ska tänka precis så.
Vill man se snittet måste man givetvis förflytta sig dit, det funkar inte att studera undantagen och önska sig olika slutsatser som skulle vara lättare att hantera än sanningen.
Läste förresten en intressant artikel på Motpol häromdagen och mellanmjölkade lite. Vill man inte behöva välja mellan AFS och SD finns det ju en galet svensk kompromiss, rösta på båda! AFS till riksdagen och SD på kommunal- och landstingsnivå. Bonusen är att det på många ställen finns mycket bättre SD-representanter än det gör på riksnivån, långt närmare det SD många av oss gillade och jobbade för innan vi kände oss tvungna att gå vidare.
Diskussion om den här artikeln