Vår krönikör skriver i dag från Estland och skillnaderna mellan landet som en gång låg bakom Järnridån, kuvat under kommunismen, och vårt Sverige av i dag är pinsamma.
Jag befinner mig sedan ungefär en vecka i Tallinn, Estland. Jag har bott här i sammanlagt åtta år tidigare och två av mina tre barn är födda här. Alla tre har givetvis dubbla medborgarskap, för även om jag tror att Sverige går att rädda chansar man inte med sina barns säkerhet, man hoppas på det bästa men förbereder sig för det värsta.
Estland är inte förskonat från liberala dumheter, det finns idéer om genus och annat trams här också. Men det finns också människor som sätter ner foten om något stolpskott försöker avveckla reella resurser för att satsa dem på ”svenska” idéer som feministisk snöröjning eller att kvotera in folk som inte klarar jobbet som poliser eller brandmän. Man har också kvar utrustningen för att klara jobbet. Män och maskiner på plats alltså.
Så när Sverige inte klarar av att släcka bränder kommer män från Polen och Litauen till undsättning och det ska vi vara glada för efter all skit vårt etablissemang kastat på de här länderna.
Så när Sverige inte klarar av att släcka bränder kommer män från Polen och Litauen till undsättning och det ska vi vara glada för efter all skit vårt etablissemang kastat på de här länderna.
Eftersom skolklasserna inte behöver ”släcka bränder” i form av bråk, våld och ifrågasättande av lärarna kan man ägna sig åt skolarbete, därför ligger Estland lika nära toppen som Sverige ligger nära botten i Pisajämförelserna.
Estland har också plus i balansräkningen, alltså mer tillgångar än skulder. Man klarar alltså av att trygga och utbilda sina medborgare utan att skuldsätta sig trots att man har 96,6% lägre skatteintäkter än Sverige! Ok, justerat för att man också har en mindre befolkning så är det nog rättvisare att säga att man har 30% av skatteintäkten per capita jämfört med Sverige, oavsett levererar man mer för en mindre summa pengar. (Total skatteintäkt 2016 enligt OECD för Sverige var 207 miljarder EUR, för Estland 7 miljarder EUR.)
Det här gäller mer eller mindre alla de gamla sovjetrepubliker som kom med i EU samtidigt som Estland. Man har ordning och reda i ekonomin och i praktiken och man är oerhört restriktiva med invandring från tredje världen. Överstatliga framstötar från Bryssel avböjer man vänligt men bestämt, den formen av översitterier har man smakat på förut och man vill inte hamna i samma sits en gång till.
Alla borde faktiskt besöka något av de här länderna. Uppleva tryggheten och lugnet som kommer av ett homogent samhälle. Tilliten man kan känna av att det finns en homogen poliskår som inte utarmats av genusfantasier. Som tycker att det är viktigare att lösa brott än att man inte stöter sig med kriminella, det blir uppenbart sjukt mycket lättare att göra sitt jobb då. Kanske till och med kan funka bättre än glättiga armband?
