KRÖNIKA. Då och då hör man sverigedemokrater och vänstermänniskor hävda att det är ”ganska 1900-tal” att vara emot homoadoptioner, mångkultur, globalisering och annat de gillar. Jag häpnar inför detta absurda argument: Vad fasen var INTE bättre på 1900-talet?

Förutom den tekniska utvecklingen och förbättrad sjukvård har jag svårt att se något som faktiskt blivit bättre. Mångdubblade övergrepp på kvinnor, utarmade pensionssystem, tonvis med illegala vapen på våra gator, människor som inte ser något hopp för framtiden, nej tvärtom, 1900-talet var en fantastisk period präglad av utveckling, hopp och förbättringar för de allra flesta.

Så är inte fallet i dag.

En anmärkningsvärt okunnig människa skulle kunna hävda att vi blivit mer jämlika. Nej, det är precis tvärtom. Skillnaderna mellan dem som har och dem som inte har är större än på mycket länge och skillnaderna växer. För kvinnor är situationen katastrofal med stor otrygghet och på vissa områden som antalet könsstympade flickor/kvinnor är utvecklingen rent horribel med i dag cirka 40 000 individer bara i Sverige, hur många det kan vara om vi exempelvis ser på hela EU vågar jag knappt tänka på. Hur många tror ni var könsstympade i Sverige för några tiotal år sedan när jag betalade in min första medlemsavgift i BSS, Bevara Sverige svenskt? En handfull, och att ”flyktingar” skulle flyga sina flickor till hemlandet för att få sina underliv förstörda var ett helt okänt fenomen, i dag är det vardag på vilken mångfaldsdrabbad skola i Sverige som helst.

Många skrattar lite åt den oskuldsfullhet som präglade det svenska folket innan massinvandringen var ett faktum, men jag kan inte se något annat än att det var ett smickrande resultat av lång tid som homogen befolkning. Kanske var det naivt att tro att det skulle hålla för evigt men att försöka borde ha varit en självklarhet. Lite som nollvisionen i trafiken. Vi vet att den inte kommer att uppnås, men varje annat mål är fel. Samma sak med kvinnofriden – 1 000 våldtäkter på ett år vore ett fantastiskt framsteg mot vad vi har i dag men det är fortfarande helt oacceptabelt. Varje våldtäkt är ett misslyckande för vårt samhälle och i de fall de utförs av invandrare ligger skulden oavkortat på de politiker som ligger bakom vår katastrofala invandringspolitik.

Jag är 52 år gammal. Jag växte upp i ett närmast helt homogent område i Göteborg. Det fanns städbolag, närbutiker och snabbmat även på den tiden. Vården hade personal att ta hand om de sjuka och hemtjänsten hade tid att prata med de gamla. Inget av detta har blivit bättre sedan dess. Skolan var trygg och resultaten var i internationell toppklass. Vi var inte medlemmar i EU men Sverige hade ändå en större export till omvärlden än i dag justerat för BNP.

Inget av det man i dag för fram som skrämselargument för att vi behöver öppna gränser för varor och människor var ett problem när jag var ung. Inget alls.

Tvärtom undrar jag vad många unga människor är så rädda för? Tror de att deras mammor och pappor bodde i grottor? Att de ska få svartvit teve och inte kunna använda Snapchat om vi slutar ta emot människor från tredje världen och det står en tullare vid gränsen igen? Patetiskt.

Ännu fånigare är det med de människor i min egen ålder som faktiskt prövat att leva utan EU och mångkultur och lik förbannat går på de grundlösa argumenten. Hur fasen tänker ni? Tänker ni alls? Har ni inget minne?

Nej, slut ögonen en kort stund och tänk er ett samhälle med all teknisk utveckling vi presterat och ta bort allt det som mångkulturen medfört. Vi hade kunnat ha en fantastisk värld. Faktum är att vi fortfarande kan få en fantastisk värld. Först återvandring, sedan Finspång, till slut bygger vi det vita västerlandet 2.0. Med eller utan rymdimperium kommer det att vara ett underverk.