Så gick det till när Sveriges försvar försvann

FÖRSVARET. För bara ett par decennier sedan var Sverige en stark försvarsmakt. Flygvapnet var ett av världens starkaste, flottan hade dussintals fartyg och ubåtar, och kustartilleriet vaktade kusterna från en mängd hemliga berganläggningar. Nu, efter ett antal ödesdigra beslut baserade på tron att framtida krig i Europa var uteslutna, är det mesta av försvaret borta och Sverige har i princip inga möjligheter att skydda sig.

2012 sa dåvarande överbefälhavaren Sverker Göransson [avgick september 2015 och ersattes av Micael Bydén] att vi, i bästa fall, om fem år försvara oss på en plats i en vecka.

Sverige är ett stort land, med våra 447 435 kvadratkilometer är vi det femte största i Europa. Med en av Europas längsta kuststräckor (3 200 kilometer) är vårt land inte är lätt att försvara.

Fyra dagar innan Andra världskriget bröt ut förklarade dåvarande statsministern Per Albin Hansson att ”Sveriges beredskap var god”, men det var en lögn. Den ekonomiska beredskapen må ha varit god, men den militära var usel. Den svenska armén var föråldrad, och försvaret hade nästan halverats under 1920-talet. Sverige hade möjligen klarat några timmars motstånd mot Hitlertyskland.

Så undgick vi att bli ockuperade

Genom att förklara oss ett neutralt land (och tillåta Tyskland att använda det svenska järnvägsnätet för att transportera vapen och personal till och från Norge), lyckades Sverige undgå Danmarks och Norges öden som ockuperade av Nazityskland. Under kriget började Sverige rusta upp rejält och 1943 hade vi uppnått en aktningsvärd styrka.

Det fiffiga med det svenska försvaret var värnplikten och mobiliseringsförråden.