KRÖNIKA. Almedalen är över. Vad politikerna sa har de flesta redan glömt, om de av en händelse råkade snappa upp något som sades. Mediernas blickar var riktade åt annat håll: En knuff, ett utrop till Annie Lööf, en fotografering. Mer behövdes visst inte för att den starka demokratin skulle visa sig hotad. Ett tag var det oklart, skulle vi ha demokrati när veckan var slut?
Här skakades samhället i sina grundvalar. Skränvänstern som är van vid att inte hinna bli hesa innan de fått sin vilja igenom stötte på patrull, och hur mycket de än skrek så bad dem man skrek på inte om ursäkt. I stället möttes man av samma medicin. Det blev lite gruff vid några tillfällen. Jag ska inte gräva i vem som startade tjafsen för jag var inte där. Men inget allvarligt inträffade. Nordiska motståndsrörelsen störde samhällselitens firmafest med sin närvaro. Jag känner svenska medier. Jag har många gånger bevittnat händelser som när de gått igenom gammelmediernas tryckpressar förvandlats till något helt annat. Jag ska därför hålla mig borta från att anklaga NMR för något av det de påstås ha gjort.
Men för enkelhetens skull leker vi med tanken att deras medlemmar som fanns i Almedalen gjort sig skyldiga till allt som påståtts. Efterspelet blir enklare att förstå då. Under dagarna som Almedalsveckan pågick kom kraven på att förbjuda NMR då och då från olika håll. Först från de vanliga gaphalsarna i Feministiskt Initiativ och liknande grupperingar som alltid kräver att alla som inte tycker som de gör ska förbjudas, men i takt med mediernas krigsrubriker hakade snart de flesta på. Dagens Nyheter publicerade en artikel om att medlemmar från NMR till och med tillåtits gå in på ett öppet seminarium där sportjournalisten Artur Ringart deltog. Enligt artikeln hävdas att de gick in bara för att han är jude, otänkbart är att de tog några foton på honom för att han skrivit flera hatiska artiklar om NMR och är en uttalad motståndare till organisationen.
Artiklarna låg på den nivån. Hur kunde medlemmar från NMR tillåtas gå på gatorna? Hur kunde de få lyssna på politiska motståndare? Hur kunde de tillåtas hålla tal? Hur kunde de tillåtas att andas samma luft som det politiska etablissemanget? Sen följde rapporterna om bråk, knuffar och slagord.
Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln.
Just nu kan du få första månaden för halva priset! Använd rabattkoden frimedia.
Diskussion om den här artikeln