Vilket slags handlingskraft ska man visa?

HANDLINGSKRAFT. Jag förstår precis vad Patrik Forsén menar om att de senaste årtiondenas feminisering av de svenska männen är katastrofal och är ganska säker på att många av NMR-aktivisterna ser sina insatser där som en alternativ militärtjänstgöring. Män behöver umgås med andra män som ett sätt att göra sig redo att försvara vårt land.

Men därefter kommer många ”men”. Att de fostras i nationalsocialistisk anda (alldeles oavsett att de själva har en helt annan syn på denna ideologi än resten av samhället har) gör att alla som träder in i organisationen omedelbart blir avskydda av omgivningen. Som jag sa när Ingrid & Conrad-podden intervjuade NMRs talesperson Pär Öberg förra året – varför kalla sig nationalsocialist när hela världen hatar denna ideologi? Varför välja att starta i världens värsta uppförsbacke?

Hatade och föraktade av omvärlden

Det som händer de unga män som ansluter sig till NMR är alltså att de genast blir hatade och föraktade av omvärlden. Jag föreställer mig att det inte är ovanligt att deras föräldrar blir förtvivlade och ber dem sluta, vilket nog leder till att många väljer bort den egna familjen. Därmed återstår bara rörelsen och en sekt kan ha uppstått.

Och vad gör det med unga män när hela världen avskyr dem innan de ens har öppnat munnen? Hur formas man av att ständigt mötas av hat? Det är inte en alltför vågad gissning att man själv börjar hata omvärlden och får svårt att tänka rationellt och kyligt kring vilka handlingar som gagnar den egna saken och vilka som faktiskt blir helt kontraproduktiva. ”Oavsett vad vi gör så möts vi av hat” är nog inte den bästa förutsättningen för att fatta rätt beslut.

Spelade Lööf rakt i händerna

Det var just vad som hände under aktionen vid Annie Lööfs tal – i stället för att avslöja Lööf som globalistlakej spelade NMR henne rakt i händerna. Hon fick alla sympatierna och ren masspsykos utbröt i Almedalen. Folk som antagligen aldrig övervägt att rösta på Centerpartiet stod och vrålade: ”Annie, Annie, Annie!”

Så tror inte jag att man räddar Sverige. Det gör man genom att samla svenska folket i kärlek till fosterlandet. Man gör det genom att skänka pengar till Bernt Herlitz och vara med om att ge fulfingret åt staten. Man gör det genom att uppmärksamma de modiga, välutbildade och glasklara politikerna i Alternativ för Sverige så att fler svenskar får veta att det finns ett parti som knackar på dörren till riksdagshuset med löftet om att skicka hem minst en halv miljon utlänningar till deras egna länder.

Svenskar vill vara snälla. Svenskar vill känna att de gör gott. Svenskar vill inte förknippas med en ideologi som sammankopplas med massutrotning av andra människor. Den som vill vinna svenskarnas hjärtan måste därför utstråla godhet – det är just därför egohumanisterna har lyckats lura så många genom sin falska godhet.

Därför är jag säker på att handlingskraft i form av mötesstörande är kontraproduktiv. Därför tror jag att den demokratiska och parlamentariska vägen är den rätta.