Behöver vi vårda vårt språk?

När någon frågar om man är rasist så kickar ryggraden in med ett glatt ”ja”. Problemet är att alla inte hänger med på vad det betyder och vad det inte betyder, skriver Johnny Lindén.

KRÖNIKA. Missförstå mig inte, vi ska inte bete oss som Sverigedemokrater och be om ursäkt för vår existens eller fråga andra vad vi får säga och inte. Men … om vår position ska vara den upplysta och genomtänkta får vi visa att vi faktiskt tänkt efter.

Uppkäftig men inte grov. På gränsen men inte över den.

Jens Lapidus sa en gång att man får bara svära i positiva ordalag. Man kan vara jävligt snygg, men det är inte okej att säga jävligt ful. Det ligger något i det.

Om jag får välja mellan att vara för radikal och för mjäkig kommer jag alltid att välja det radikala uttrycket. Det är farligare i dag att vara för utslätad än att vara för aggressiv. Tillräckligt många är i dag medvetna om problemens omfattning och att det inte finns några politiskt korrekta lösningar på den situation vi/våra politiker har försatt oss i. Därför finns det utrymme att ta i.

Men om vi ständigt markerar utanförskap genom att använda ett språk som är oacceptabelt för den stora massan kommer vi aldrig att få många nog med oss för att göra skillnad.

Att inse att det är skillnad mellan raser är en självklarhet, faktiskt en förutsättning för att hitta en väg framåt. Däremot har vi inte plats för rashat. Dagens politiker är förtjänta av hat, de som lyssnat på dem och tagit sig hit från olika delar av världen är det inte, om de inte genom sina handlingar gjort sig förtjänta av hatet. Det har tusentals gjort, men inte det stora flertalet. Det betyder inte att de inte ska åka hem, det ska de givetvis, men att söka ett bättre liv ska inte leda till avsky och förakt, eller hat.

Att inse att det är skillnad på ras är en självklarhet, faktiskt en förutsättning för att hitta en väg framåt. Däremot har vi inte plats för rashat.

Vi ska nog också vara försiktiga med att skämta om demokratin. Den liberala demokratin har visat sig oduglig, men det är det liberala inslaget som stått för misslyckandet, inte demokratin i sig. Liberalismen är en avskyvärd vänsterideologi, det ska vi upplysa och tjata om men bland svenskarna finns inget stöd för odemokratiska styrelseskick. Vi är populister i ordets positiva betydelse och därför finns det inget utrymme för ideologier som saknar stöd i de breda folklagren.

Det finns grupper där ute som frivilligt söker sig till marginalen, vi får inte låta vår jargong göra att vi hamnar bland dem.

I ett något djupare perspektiv gör en alltför aggressiv retorik det lätt för våra motståndare. Bjuder man på citat som går att använda mot en själv så kommer de att användas mot oss själva. Det är alltid de med fastlimmad ”caps lock” och utsliten utropsteckentangent som återges av de stora nyhetsdrakarna, inte de med de bästa argumenten. Vi måste sluta lägga upp bollen för våra motståndare.

Jag fattar att balansen inte alltid är den lättaste. Men se på AFS, se på killarna i Vita Pillret. Någonstans däremellan finns ett bra spann att ligga i. Inte självförnekande, men inte heller vulgärt. Be aldrig om ursäkt om du inte faktiskt gjort fel, ta aldrig avstånd från någon för det kommer bara att leda till att du kommer att ombes ta avstånd från fler. Jimmie Åkesson är ett bra exempel på hur man inte ska göra, Gustav Kasselstrand ett bra exempel på hur man ska göra.

Har man roligt blir det ofta bra, är man positiv ger man generellt ett bra intryck. Tänk på Finspång så är det lätt att debattera med ett leende!

Svegot i sommarläge inför stor nylanseringLäs mer
+ +
{"cart_token":"","hash":"","cart_data":""}