Bättre än hemlarm blev det inte – Åkesson i Almedalen

ALMEDALEN2018. Nog lämnar Jimmie Åkesson mig aningen fundersam efter talet i Almedalen. Kanske är det som med så mycket annat; att man hör det man vill höra – för det jag hörde var i stort sett inget alls när det kommer till politiken SD står för. Det enda som lämnar ett varaktigt intryck är att Jimmie Åkesson och SD verkligen, verkligen, VERKLIGEN vill släppas fram till köttgrytorna. Vilket fick partiledaren med vind i ryggen att göra allt utom att krypa på knäna.

För att vara Jimmie Åkesson var talet inget vidare. Han brukar vara mycket bättre och jag blir nästan lite orolig när jag ser hur han gång på gång återkommer till sin padda för att läsa vad han ska säga. Det är en sak om det som väntar är svåra ord och djupa resonemang, men det var det inte. Det var grundläggande SD-politik förpackad i enkelt inslagspapper, utan snören.

Åkesson ägnade en stund åt nationalismen och lyckades, enligt mig, bara med att reducera den till fernissa – fotboll, landgränser och ”gemenskap”. Men det är klart, står man för ”öppen svenskhet” så måste denna svenskhet var ytlig och nationalismen likaså. Om inte annat så ska vi kunna förvänta oss mer av företrädare för ett svenskt nationalistiskt parti, vilket SD säger sig vara.

Å andra sidan, efter snart 30 i den nationella oppositionen, kan jag heller inte annat än bli glad över att en partiledare i Sverige står i Almedalen, på bästa sändningstid och pratar om Sverige, svenskar och nationalism. Även om Åkessons och min definition skiljer sig åt så är det stort i sig. Det gör mig glad. Och det gör mig glad när publiken – ”vanligt folk” – applåderar och har våra svenska färger på sig.

Jag har aldrig varit medlem i SD, men jag arbetade ideellt för dem i mina tidiga tonår och hade lite med SDU att göra i början av 1990-talet. Jag minns min SO-lärare i skolan, Olle hette han, hur han sa åt mig under en av våra häftiga ordväxlingar om nationalism och invandring att ”sådana som du kommer aldrig komma någon vart i Sverige”. Jag sa att han hade fel. Jag hade rätt.