Var det något fel på NMRs aktion vid Lööfs tal i Almedalen?

Dan Eriksson funderar här över den aktion som NMR i går genomförde under Annie Lööfs tal och en del reaktioner som kommit efter vår chefredaktörs kritik mot den.

AMLEDALEN2018. Almedalsveckan är en speciell tid och plats. En plats där nationalister haft närvaro i snart 25 år och ett av få tillfällen då vi, som nationell opposition, haft möjlighet att ställa makthavare mot väggen vid diverse seminarier och frågestunder.

Det finns stora PR-vinster att göra för vår sak i Almedalen. Det är inte säkert att man kommer övertyga så många på plats, men kan man dokumentera när man ställer kniviga frågor till makthavare och hur de snurrar in sig i sina ohållbara resonemang, så kan det få oerhörd spridning och metapolitisk effekt i efterhand.

Det är tyvärr oftare lättare sagt än gjort, och själv är jag inte ens i Almedalen i år då jag har varit tvungen att prioritera annat arbete med föreningen Det fria Sverige. Men jag är förvissad om att de företrädare föreningen har på plats kommer göra ett utmärkt jobb.

Sedan förra året är också Nordiska Motståndsrörelsen på plats i Almedalen, och i går stod man i publiken vid centerledaren Annie Lööfs tal där man höll upp en banderoll, skanderade “folkförrädare” och blev fokus för Lööfs och publikens uppmärksamhet i någon minut. Tidningen Svegots chefredaktör Ingrid Carlqvist, som också var på plats i publiken, skrev efteråt att “NMR gjorde Annie Lööf till hjältinna”.

Det är hårda ord. Så jag har funderat länge den här morgonen efter att jag läst artikeln. Var aktionen från NMR fel?

Till morgonkaffet i trädgården i morse passade jag på att tala med två grannar som jag vet är SD-sympatisörer, men som jag försöker bearbeta till att komma på bättre tankar. De tog själva upp Almedalen, och frågade om jag “kände de där Nordfront”. Plötsligt stod jag i ett samtal med två personer jag vet avskyr Lööf och hennes politik, men vars bestående minne av gårdagens partiledartal var att “vi” nu hade “sjunkit lika lågt som vänstern”.

Jag försökte så smått att förklara den milsvida skillnaden här. NMRs aktion var i högsta grad fredlig, man började ropa slagord när det var paus i talet och försökte inte störa ut eller stoppa Lööfs möjligheter att tala. Det går inte att jämföra med vänsterns försök att stoppa folk från att höra våra torgmöten, kasta projektiler mot dem och blockera demonstrationsvägar.

Men de verkade inte imponerade av min förklaring.

Jag är inte principiellt emot att störa makthavares tal. Jag tycker inte heller att det är fel att kalla Lööf för folkförrädare. Jag förstår också att det ligger i NMRs image att vara hårda och tuffa och kompromisslösa, det har det gjort så länge jag känt till organisationen och det är något man själva ofta pekar på. Det är en av många anledningar till att jag aldrig varit intresserad av att bli medlem själv.

Men under gårdagen var det så uppenbart att man gick i en gillrad fälla. Lööf hade tidigare varit ute på dagen och sagt att hon tror att “nazister” kommer försöka störa hennes tal, och när protestaktionen startade märktes att hon var väl förberedd — hon slog igen fällan och fick talet precis dit hon ville, där hon kunde vräka på med positivt laddade ord om “anständighet” och påpeka att “det är allvar nu”.

Jag drog mig också till minnes att partiet jag då var medlem i, Svenskarnas parti, under Almedalen 2013 utförde en nästan identisk aktion. Ett antal partimedlemmar lyfte upp en SVP-flagga och skanderade “Sosse eller moderat, samma gamla Sverigehat” när dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt äntrade scenen.

Jag tyckte då att den aktionen var bra. Så här i efterhand tycker jag nog inte heller den var dålig, men däremot kan man fråga sig vad resultatet blev. Svenskarnas parti fick under Almedalsveckan 2013 hundratusentals besökare till sin hemsida, ovanligt många nya medlemmar (men ändå inte speciellt många) och beställningar av informationspaket.

Men vart ledde det i slutändan? Gav uppmärksamheten resultat i den verkliga världen? Ser vi till det usla valresultatet ett år senare är det lätt att säga nej, men det finns så klart fler variabler. Men hade vi kunnat vara mer effektiva? Hade vi kunnat göra något som fått bättre resultat, något som gett mer än kortsiktiga besökartoppar på hemsidan och interna ryggdunkningar?

För sanningen är den att vi inte bör värdera våra aktioner utifrån dess känsla, ansträngning eller interna mottagande, utan på vilket resultatet det levererar. Vad resultatet blir av NMRs aktion under gårdagen vet vi inte, men vi vet att makthavarna arbetar aktivt för att hitta ursäkter för att förbjuda nationalisters närvaro i Almedalen och att detta kommer användas som argument för det, hur orättvist det än är och hur mycket makten än hycklar när vänstern gör samma sak fast betydligt “värre”.

Det är dumt att slänga åt dem det köttbenet då.

Till sist vill jag också poängtera att jag tycker det är väldigt lågt när ledarfigurer i NMR hänger sig åt infantila personangrepp när deras metoder kritiseras. Vi har nu börjat vänja oss vid hot och smädelser så fort Tidningen Svegot kritiserar något från NMR, eller när tidningen inte skriver om NMR.

För dessa som hotar och kastar skit finns bara ett läge; man ska vara ett okritiskt hyllningsorgan. Det kommer så klart aldrig att hända. När AFS fick svidande kritik för sin inställning i vapenfrågan i måndagens radiosändning öppnades en intressant debatt med partimedlemmar via mejl, jag hade hoppats att NMRs företrädare kunde bete sig lika vuxet.

Kommentarer

Vi ger dig skriften gratis!

Skriv upp dig på Det fria Sveriges nyhetsbrev så skickar vi dig vår visionsskrift som PDF helt gratis (värde 99 kronor). Skriften har redan lästs av tusentals svenskar och lägger grunden för en framtid för ett fritt svenskt folk.

Det lyckades - vänligen kolla din inkorg för bekräftelse och skriften!