Från rörelse till opposition – när mörkermännen fick rätt

Pseudonymen Erik Björnfot berättar hur han kom fram till att ”nazisterna” från den gamla nationella rörelsen har haft rätt hela tiden. En resa allt fler svenskar nu går igenom.

KRÖNIKA. I skrivande stund, sommaren 2018 med färre än 100 dagar till valet, sitter jag här och tittar på mina barn som gungar under den stora eken. Jag är invald i kommunfullmäktige i min kommun för Sverigedemokraterna, mitt i Sverige, för att försöka greppa det ansvar jag tidigare antingen flytt eller varit blind inför.

I dag driver jag opinon för Sverige och svenskarna för både SD och AFS, jag donerar och prenumererar på diverse alternativa medier. Jag har fru, två barn, ett stort hus, heltidsjobb som svetsare och försöker få livet att gå ihop som de flesta andra gör. Semestern står för dörren, tempot börjar så sakteliga dämpa sig och jag tänker tillbaka på när jag först började lyssna på podden Ingrid & Conrad.

När Ingrid & Conrad började närma sig ”mörkermännen i Motgift –nazisterna”, fick jag kalla kårar. Jag var vid tillfället helt ny på banan när det gällde nationalism och var bara, trodde jag, milt marinerad i åsiktsindoktrinering. Så fel jag hade.

Jag var på väg att sluta lyssna just på grund av radikaliseringen som skedde. Jag googlade namn som Magnus Söderman och Dan Eriksson, det var grova män med stark symbolik som medvetet efterliknade en svunnen tid. Europas och Tysklands mörkermän.

Jag läste artiklar från Expo och “Inte rasist, men”, och om jag inte redan hade börjat förstå att dessa krafter redan stod i strid med min milda åsikt om SD, så hade nog historien slutat där. Men jag är en sökare. Vetgirig och nyfiken lyssnade jag på några avsnitt av podden Motgift.

De verkade på det stora hela tänka och tycka som jag själv, min mor, min far, min familj och så vidare. Sunt förnuft och enligt rådande faktaläge, med allt från siffror om invandringens enorma kostnader – och det inte bara i pengar, utan även i nationell splittring, våld och nästan all sorts kriminalitet. Även i demografiska termer, ett begrepp som då var helt nytt för mig, men som i dag är en oemotsäglig realitet.

En självklar slutsats med allt vad det innebär. Svenskar är ett folk, Sverige är vår nation. Svenskar blir färre i antal, medan andra länders befolkning i Sverige blir fler, explosionsartat fler.

All politisk diskurs som inte tar detta i beaktande är mer eller mindre irrelevant. I en monolog förklarar Söderman varför den nationella rörelsen på 1990-talet var fel väg att gå, både då och i dag och varför en nationell opposition nu är det rätta. Jag instämmer.

Rörelsen var skrämmande, icke förankrad och mer eller mindre destruktiv. I mitt sökande hittade jag flera tal, artiklar, polisförhör, domstolsbeslut som Expo och några av de stora medierna hänvisat till. Det var om rasism och nazism, där folkgrupper från Mellanöstern pekades ut som extremt problematiska, där islam pekades ut som en krigshetsande våldsideologi.

Allt det som förutspåddes är i dag en realitet i Sverige: Moskéer med böneutrop, islamism i svenska skolor, våld, våldtäkter, gruppvåldtäkter, mord, rån, hot, bränder, terrorism och all annat djävulskap som folket från dessa då utpekade länder tagit med sig hit.

“Nazisterna” hade rätt. På punkt efter punkt efter punkt.

Mörkermännen hade helt rätt i sina analyser om framtiden.

Var är nutidens analys av deras 30 år gamla analyser?

Kommer inte politiker, ljugmedier och makthavare med kraftfulla ursäkter och gottgörande så kommer den nationella oppositionen, i Sverige och övriga Västvärlden, att köra över dem som ett jävla godståg.

Framtiden är mörk, men den är vår.

Vi kommer vinnande ur detta – välj sida!

Erik Björnfot

{"cart_token":"","hash":"","cart_data":""}