Målet är ingenting – Vägen är allt, sjöng Robert Broberg. Det här är Björn Björkqvists berättelse om förväntningar och förhoppningar. Kan ett besök hos Medborgerlig samling ha likheter med avsmakandet av en läskedryck med ananassmak?
KRÖNIKA. I veckan har jag upplevt två saker jag inte upplevt tidigare. Det har varit två saker som jag sett fram emot och som jag hoppades skulle förändra mitt liv. Jag ska nu berätta om förhoppningar, om stora wow-effekter och hur jag nu går vidare.
Det är valår i år och jag vill således orientera mig bland befintliga partier. När jag såg att det utannonserades samkväm med Medborgerlig samling så bestämde jag mig således för att gå dit. Jag har följt dem en del på riksplanet och upplevt att de gjort en del rätt, och även om jag inte har tänkt rösta på dem i riksdagsvalet kan det alltid vara intressant att se vad de har för människor som kandiderar i landstingen och kommunerna.
Den rumänske nationalisten Corneliu Codreanus ord ”Landet är döende i avsaknad av män, inte i avsaknad av program” finns ofta med mig. Jag tänker att även om partiet på riksnivå inte är det bästa så kan det finnas bra lokala representanter som kan vara värda att ge sitt stöd. Jag skulle vilja rösta lokalt på ett parti som lyfter invandrarfrågan ordentligt och dessutom arbetar för sänkta skatter. Framförallt vill jag hitta genuina kämpar som brinner för förbättring. Förhoppningarna var att finna lokalt förankrade individer som kämpar för en bättre tillvaro och via en helt annan väg än jag gått har kommit till liknande slutsatser.
Men först, och för mig personligen viktigast, jag har provat ananasläsk.
Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln. Just nu kan du få första månaden för halva priset! Använd rabattkoden frimedia.
