ABSURDISTAN. 2012 packade Mohamad Sahid Alali väskorna och tog sina döttrar med sig från den krigsdrabbade staden Homs i Syrien. Efter många om och men hamnade han i Sverige, året var då 2015. Frugan lämnades kvar hemma i osäkra Homs, hon var nämligen gravid.
Han fick permanent uppehållstillstånd (PUT) i Sverige och lever nu på bidrag i Falun och pluggar svenska på SFI. Döttrarna går i skolan. Men Mohamad Sahid Alali har ett problem som myndigheterna inte kan lösa.
Under tiden på sin vandring mot Sverige fick Mohamad Sahid Alali uppgifter som sa att hans fru hade avlidit. Men för några månader sedan ringde telefonen. Det var hustrun som berättade att hon hade såväl liv som hälsa samt att barnet var fött sedan länge. Sonen är sex år gammal och saknar sin far.
Pappa Mohamad saknar sin fru och sin son och vill hem igen. Han menar att det är säkert i Homs numera eftersom att kriget är över där. I Sverige har han missat hyran vid några tillfällen och han har en skuld i mataffären. Han har därför inte råd att ta sig hem. Bara passen, säger han, skulle kosta 15 000 kronor. Sedan tillkommer flygresan och kringkostnader.
Mohamad Sahid Alali tänkte att kanske Sverige, som varit så hjälpsamma, kunde tänka sig att hjälpa honom att komma hem igen.
Mohamad Sahid Alali vill lämna tillbaka sitt PUT och resa hem och har bett de myndigheter som hjälpt honom att stanna i Sverige om hjälp: Migrationsverket och kommunen. Men därifrån blir svaret nej.
Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln. Just nu kan du få första månaden för halva priset! Använd rabattkoden frimedia.
Stämningen är upprörd på Migrationsverket när de aktivistiska “miggorna” insett att den nya regeringen kommer kräva stramare invandring. “Konspirationsteorin” om...
En underbart kaosartad sista sändning full med överraskningar, minnen från förr och en hel del blandade känslor. Jalle blir utsatt...
Henrik och Calle pratar om Formel 1-relaterade sexuella trakasserier upplevda i tredje person, smittspridande rallybilar och hur en av Charlie...
Det är bara att tacka vädergudarna att vi denna sista gång fick ha med oss Klaus i en hel timme....
