AFS i Stockholm: "Vi kommer alltid stå på svenskarnas sida"

VAL2018. Laguppställningen och upplägget för mötet i Stockholm var snarlikt det i Växjö. Från AFS talade partiledaren Gustav Kasselstrand, partiets vice partiledare William Hahne och en av de fyra riksdagsledmöter partiet har, Jeff Ahl. Den sistnämnde, som fått mycket beröm för sitt arbete i riksdagen efter att han lämnade Sverigedemokraterna, var lika frispråkig på torgmötet som i talarstolen.

Rakt-på-sak

Den attityd som präglade samtliga talare var no nonsens och rakt-på-sak. Något som uppenbarligen uppskattades av alla som sökt sig till torgmötet för att lyssna. I Växjö hade över 400 samlats och i Stockholm var det närmare 150 som ställde sig nära talarna, medan andra valde att lyssna mer på avstånd.

Från vänstern dök det upp en del personer som ville protestera mot partiet men precis som i Växjö var det en mindre skara och Dror Feiler twittrade:

”Bra att Antirasister dök upp men vi är för få.”

Partiföreträdarna talade klarspråk om situationen i Sverige och återkom till några av de idéer som blivit litet av kännetecken för AFS: att välja svenskarna först, att vilja genomdriva en aktiv repatrieringspolitik och att såväl erkänna som tydligt vilja bekämpa islamiseringen av Sverige.

Fler torgmöten följer

Gustav Kasselstrand, som inledde mötet, berättade att partiet kommer att fortsätta genomföra torgmöten runt om i hela landet. Samtidigt uppmanade man åhörarna att bli medlemmar, därtill att bli aktivister och rösta på dem.

Vare sig gammelmedia eller den vänsterextrema tidskriften Expo intresserade sig nämnvärt för partiets torgmöte. Antagligen inser man att sensationsfaktorn uteblir när AFS beträder det offentliga rummet. Leenden, en mor med sina barn och helt vanliga svenskar är inte den bild som man vill måla upp, därför håller man tyst. Därtill är ”de tre musketörerna”: Kasselstrand, Hahne och Ahl omöjliga att demonisera. De må ha åsikter som gammelmedia avskyr, men de är verbala, smarta och kan föra sig.

Till och med Researchgruppens Mattias Wåg såg besviken ut där han stod med sin kamera. Det fanns inte mycket att ”avslöja” kan vi antaga, även om han gjorde sitt bästa.