Rykten från Sveavägen 68: Löfven kan få sparken

SOSSEPANIKEN. Det råder full panik på sossarnas partihögkvarter Sveavägen 68 i Stockholm, vilket Tidningen Svegot skrev om redan i går. Opinionssiffrorna är så låga att partiet riskerar att för första gången i modern tid inte bli riksdagens största parti, vilket av alla skulle uppfattas som en total förnedring. Den som sitter mest löst till är partisekreteraren Lena Rådström Baastad – hon kan offras utan några större problem. Frågan är bara hur det skulle leda till ökade opinionssiffror, Rådström Baastad är i princip helt okänd för allmänheten. Dessutom är det på intet vis hennes sätt att kommunicera Socialdemokraternas politik som är problemet – problemet är att ingen längre vet vad partiet står för. Är det ett Europa utan murar som man jobbat så intensivt för de senaste decennierna eller är det en återgång till klassisk ”nationalsocialdemokratisk” politik med hårda invandringsregler, hårda krav på anpassning till svenska regler och lagar och total lojalitet med svenska folket? Krävs något mera drastiskt Nej, ska väljarna verkligen förstå att sossarna lägger om kurs och blir tydliga med vart de ska ta landet så krävs något betydligt mera drastiskt – att sparka Stefan Löfven .[membership] Ett scenario är att han avgår som partiledare men sitter kvar som statsminister, för att efter valet lämna över till den nye partiledaren. Det andra är att han får kicken både som partiledare och som statsminister. Så vem har de tänkt sig i Löfvens ställe? En som väldigt gärna vill men som ingen verkar vilja ha är utrikesminister Margot Wallström , hon som redan via sin kabinettssekreterare Annika Söder har förklarat att på hennes departement ska man inte följa de nya riktlinjerna för invandringspolitiken. Ledarsidorna.se som brukar ha bra källor inom socialdemokratin skrev i tisdags: ”Socialdemokraterna kom tidigare i månaden med en rad förslag på hur mottagandet av asylsökande ska skärpas. Polis ska få större möjlighet att visitera personer genom att exempelvis söka igenom mobiler för att lättare fastställa identitet på asylsökande, kommuner förbjuds att ge försörjningsstöd till personer som fått avslag och det ska bli svårare för den som fått ett nej på asylansökan att kunna stanna på ett tillstånd för att arbeta. Den som fått ett avslag ska inte kunna söka asyl på nytt förrän efter 8 år. I dag är den gränsen fyra år.”

Detta tänker inte Wallström följa, för hon anser fortfarande att all invandring är bra för Sverige så hon gör som hon vill. Kanske inte den mest lämpade personen att leda statsrådsberedningen och hela landet. Tar Peter Hultqvist över? I stället är det den populäre försvarsministern Peter Hultqvist man hoppas på. Han skulle kanske kunna ge partiet det lyft man är i desperat behov av om man vill klamra sig kvar vid makten. Om han är sugen på att ta sig an denna uppgift som handlar om att vinna eller försvinna, är dock oklart. Men med största sannolikhet kommer man att tvinga honom om man bestämmer sig för att han är partiets bästa chans, precis som man tvingade Löfven. Så här beskriver Julia Caesar det som hände när Stefan Löfven utsågs till partiledare: ” Heléne Fritzon och Sven-Erik Österberg går till offensiv. De står långt från varandra politiskt: Hon representerar det knallröda Skånedistriktet och han Mälardalshögern. Fritzon ska senare, i juli 2017, komma att bli migrationsminister och biträdande justitieminister. Genom den starka roll hon har i övertalningen av Stefan Löfven ska de båda komma att få en speciell relation till varandra.

Nu stänger de in sig tillsammans med Stefan Löfven i ett litet rum med bara tre stolar. Löfven har tagit av sig kavajen, något han sällan gör. Heléne Fritzon sätter sig så att hon blockerar dörren.

Stefan Löfven glider längre och längre ner på stolen. Till slut hamnar han nästan på golvet. Hans kroppsspråk säger: ”Skona mig! Jag vill inte.”

Han är på väg att gå därifrån. Men reträttvägen är ju blockerad. I socialdemokratin är det så att man inte bara säger ja till att bli partiordförande. Man säger samtidigt ja till att bli landets statsminister. Man ska vara beredd att ta ansvar för landet.

Stefan Löfven måste alltså redan här tänka sig in i ett möjligt scenario med sig själv i rollen som statsminister. Tanken skrämmer, svindlar och lockar. När samtalet är över har både Heléne Fritzon och Sven-Erik Österberg en känsla av att Stefan Löfven är beredd att ändra sig. De gör diskret tummen upp för varandra.”

Fjärde alternativet: Göra ingenting Med andra ord så spelar det ingen roll om Peter Hultqvist vill ersätta Stefan Löfven eller inte. En sosse gör vad partiet kräver, basta. Dock är det en smula ironiskt om just den enda minister Stefan Löfven slogs för att behålla när Alliansen väckte misstroendeförklaring mot försvarsministern (de andra två hade redan sparkats) efter Transportstyrelseskandalen, blir den som fäller honom. Hultqvist vann som bekant misstroendeomröstningen och fick sitta kvar. Egentligen tror jag att Stefan Löfven skulle dra en lättnadens suck om han slapp vara statsminister. Tänk vad skönt att slippa bli utskrattad i partiledardebatter och behöva försvara partiets ständiga kappvändningar. Mindre roligt är det förstås att bli ihågkommen som statsministern som fick sparken fyra månader före valet. Även om hans eventuella avgång kommer att förklaras med hälsoskäl och tung arbetsbörda. Det finns ett fjärde alternativ också: Att göra ingenting och avvakta till efter 9 september. Samt hålla tummarna får man förmoda. [/membership] [membership level="0"] Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln. Just nu kan du prova en vecka för bara 19 kronor med rabattkoden svegot19 .