DU BETALAR. 1,6 miljarder “investerade” regeringen för att få 42 000 “nyanlända” i arbete 2017. Det var inte första gången man hittade på en åtgärd för att försöka ordna så att utlänningarna ska komma i arbete.
2011 var det Arbetsförmedlingen som skulle lösa det och nu har Riksrevisionen tittat närmare på hur det gick. Inte så bra, kan vi konstatera:
“Knappt 40 procent av deltagarna var inte längre inskrivna hos Arbetsförmedlingen efter fyra år. Knappt en tredjedel av dem hade fått ett jobb, men det var också många som varken arbetade eller deltog i arbetsmarknadsinsatser – det vill säga hade lämnat arbetskraften.”
Känns de där gemensamma 1,6 miljarderna 2017 som väl “investerade” pengar? Tror du att det kommer gå bättre för dessa 42 000 än det gick för alla som engagerades 2011?
Hur man än vrider och vänder på det så är massinvandring en förlustaffär – ekonomiskt, samhälleligt och mänskligt.
Det är dags att hitta på en ny orsak till varför vi ska acceptera den förda politiken. Argumentet att vi berikades kom ju på skam eftersom berikningen inte var av det slag någon ville ha; den moraliska aspekten haltar eftersom till och med Hans Rosling konstaterade att det var bättre att hjälpa på plats, som SD tjatat om; och att välfärden ska räddas genom en tillförsel av människor som heller inte snabbt och smidigt kommer i arbete utan kvarstannar i gruppen “tärande” på välfärden, får allt fler svårt att acceptera.
Kanske får vi höra att vi måste göra det, annars dör en kattunge – vilka andra argument finns annars kvar?
