Jesus anåda vad norrmännen chockade mig
"Där satt jag i all min pryda, svenska småborgerlighet och kippade efter andan"
Efter att under två decennier ha stått under starkt norskt inflytande genom ingift släkt, vill Maria Celander passa på att hissa och dissa vårt broderfolk på nationaldagen 17 maj. Banden mellan oss finns och är starka – men det gör också skillnaderna …
NATIONALDAG. Tiden flyger. I år är det hela 20 år sedan jag fick en ”norsk släkt”, då min far slog ihop sina påsar med en norsk kvinna. Norge och Sverige är så nära varandra, och ändå så långt borta. Precis som är fallet med våra övriga nordiska grannar, så har vi mycket gemensamt, men – vi har också våra egna distinkta kulturer och våra egna utpräglade folkkynnen.
Jag läste någonstans att det faktum att adeln i Norge inte alls hade samma ställning och inflytande som i Danmark och Sverige, gjorde att borgarklassen inte alls blev lika, tja, borgerlig. Norrmännen utvecklade, kanske på gott och ont, aldrig samma bajsnödighet kring fint och fult, ute och inne, hur man bör tala, föra sig, skämta och så vidare.
Och jag vet inte, men på min norska släkt stämmer det i alla fall. De är alls inget gäng sjöbusar, utan övre medelklass från Oslo, men Jesus anåda vad chockad jag blev när jag besökte dem första gången.
Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln. Just nu kan du prova en vecka för bara 19 kronor med rabattkoden svegot19.
