Rekviem över min hemstad – Malmö

Som att sörja en nära anhörigs död

När jag växte upp var Malmö lite småtrist. ”Ah du, hur fan ser du ut. Fubbick. Gå po match i sån rockajävel.” I dag är stan trist på ett helt annat sätt. Den har blivit Sveriges huvudstad för sprängningar, gängkrig och skjutningar. Jag sörjer min hemstad på samma sätt som jag skulle sörja en nära anhörigs död.

REKVIEM. Det är en solgassande vacker vårdag i Malmö och jag promenerar runt i mina gamla hemkvarter, norra Sofielund och Möllevången. I de här kvarteren har jag bott större delen av mitt liv. När vi flyttade till Malmö från Karlskrona vintern 1978/79 (en vargavinter utan motstycke för övrigt) var jag sex år och hade inga problem att assimilera mig, det vill säga jag började prata skånska redan efter någon vecka. Kärleken till Malmö och Skåne var ögonblicklig.

Nu går jag förbi det röda tegelhuset där vi bodde på första våningen, Rolfsgatan 14a. I likhet med mycket annat i området är porten numera täckt av graffiti. Tvärsöver gatan, på Bokgatan 19, bodde min bästa kompis Kajsa. Som jag minns det vistades vi ganska mycket utomhus. Utan vuxen övervakning. Vi åkte buss ensamma ut till stallet på Jägersro flera gånger i veckan, redan från första klass. Någon skjuts var det inte tal om.

I dag känns tanken på att släppa ut två sjuåriga flickor ensamma i det här området helt bisarr. Vid mitt besök är det som sagt soligt och mitt på dagen, men känner man Malmö så vet man att obehagliga saker hela tiden bubblar under ytan. Jag går förbi ett hus där det har sprängts granater, en butik som Säpo hade span på i flera år då man misstänkte att det var en täckmantel för terrorfinansiering. Jag går förbi lekplatsen på Hasselgatan där en 17-årig flicka enligt uppgift gruppvåldtogs under ”tortyrliknande” omständigheter i vintras. Våldtäkten var en del av en veritabel gruppvåldtäktsvåg som svepte över Malmö under vintern, tre bekräftade mycket brutala händelser inom loppet av en månad.

En lekplats och platsen för gruppvåldtäkten med ”tortyrlika” inslag.

Inga oväntade besök, tack

Norra Sofielund är ett lite speciellt område, i det att det är något så ovanligt som ett icke-segregerat bostadsområde. Här varvas sunkiga, slitna hyreshus med otroligt gulliga småhus och gathus. Dock – samtliga trädgårdar omgärdas av höga murar och plank, till och med taggtrådsförsedda grindar. Medelklassen som bor i de gulliga gathusen visar tydligt att de inte vill ha några oväntade besök från grannarna.

Jag går vidare ner mot Möllevången, förbi Södervärnsgatan vid det ekivoka vattentornet. Här bodde jag 2005-2010, och under den perioden hände något mycket intressant. Jag började bli rädd för att gå ut. På vändplatsen utanför huset där jag bodde stod ofta araber i feta Mercedes och BMW på kvällarna, med öppna bildörrar, spelandes öronbedövande rapmusik på bilstereon. Att de sålde knark visste alla, inklusive polisen, men ingen verkade bry sig. Araberna var otroligt högljudda och aggressiva och man mötte inte gärna deras blick. Deras kroppsspråk var lätt spastiskt och osade av ett svindlande våldskapital. En del av dem hade kamphundar som de hade noll koll på, hundarna sprang ofta lösa, skällde som besatta och nafsade efter folk.

Tog tid att erkänna att jag var rädd

Det tog tid för mig att erkänna för mig själv att jag var rädd. Detta var ju min hemstad! Här om någonstans skulle jag väl känna mig trygg? Men runt 2008-2009 började jag släppa upp min oro i mitt medvetande. Någonstans där började jag erkänna för mig själv att min stad hade förändrats, mycket och inte till det bättre. Redan 2002 var 40,4 procent av Malmös män i brottsaktiv ålder, det vill säga 15-44 år, av utländsk härkomst. Men, om vi tittar på siffror från Affes statistikblogg som Ingrid Carlqvist rapporterat om här, så ser vi att den siffran åren 2002-2010 ökade med 10 procentenheter, alltså till 50 procent. 2017 hade siffran stigit till 55,3 procent, näst högst i Sverige, endast slaget av Södertälje med sina svindlande 65,5 procent.

Antalet mord och mordförsök i Malmö ligger, per capita, skyhögt över metropoler som Köpenhamn, Stockholm, Paris, London och Berlin.

De utländska männen är alltså i klar majoritet bland män i åldersgruppen. Och alla som inte bott under en sten de senaste tio åren har naturligtvis lagt märke till att ett inte försumbart antal av dem ägnar sig åt gängkriminalitet, vilket bland annat gjort Malmö ökänt för skjutningar och explosioner. Så sent som i höstas sprängde någon en bomb i grannhuset till det hus där jag bodde på Södervärn. På bottenvåningen i det huset ligger en förskola, men sådant bryr sig de gängkriminella naturligtvis inte det bittersta om. Antalet mord och mordförsök i Malmö ligger, per capita, skyhögt över metropoler som Köpenhamn, Stockholm, Paris, London och Berlin.


Du behöver ha Svegot Plus för att se hela filmklippet. Just nu kan du prova en vecka för bara 19 kronor med rabattkoden svegot19

Skaffa Svegot Plus nu

Kommentarer
Vi tar kampen mot nyhetsdrakarna!

Vi tar kampen mot nyhetsdrakarna!

Svegot är en ny stor satsning från ledande alternativa medieröster som tänker kombinera nyheter med fördjupningar, podcasts och webb-tv. Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för att få exklusiv och viktig information, direkt i din inkorg.

Registreringen lyckades!