Splittringen i Lysekil är splittringen i Sverige

Sommarsköna Lysekil. Foto: Wikipedia (CC)

I Lysekil är invånarna lika långt ifrån varandra åsiktsmässigt som i resten av landet. Denna splittring är alltid lika ledsam och frustrerande att se.

SPLITTRING. När Joakim Lamotte åkte till Lysekil för att känna av stämningen fick vi tydligt se en splittring mellan lokalinvånarna. Det är egentligen förvånande att det finns så olika perspektiv, så olika världsbilder och så olika förslag på lösningar i en så liten ort.

I Lysekils kommun bor det färre än 15 000 personer. Man kan tycka att de borde uppleva ungefär samma stad, ungefär samma livsmiljö. Det gör de inte.

Anser att en och annan skall ut.

Vi har den arge, äldre mannen som är fullständigt vansinnig över vad som händer. Han berättar att ett gäng ”osvenska” ungdomar sparkat på rutan till restaurangen där han satt och åt. När han gick ut och konfronterade gänget blev det bråk. ”Jag är ingen svenskjävel”, sa en av gängets medlemmar innan han tog tag i mannen. Lokaltidningen rapporterade senare att det var pensionärer som startat bråket. Hela tumultet fångades på film och det var tack vare den Lamotte dök upp.

Vi har den mycket godhetssignalerande damen som berättar att hennes mörkhyade vänner inte vågar gå ut längre på grund av något de läst på sociala medier. Hon tycker inte att man ska dra alla över en kam. Det är det viktigaste. Det viktigaste i hela världen, verkar det som.

Vill se mindre bruk av kammar.

I samma stad, på samma torg, berättar en annan kvinna att hon blivit omringad av ett gäng utlänningar på cykel. De cirkulerade runt henne och skrek till varandra på sitt språk. De var maskerade. Kvinnan blev givetvis livrädd, men blev inte attackerad. Denna gången. Men dra nu inte alla över en kam.

Ytterligare en Lysekilsbo lägger sig i när hon säger detta. Han försöker få henne att förstå att det kanske inte har så mycket med att dra folk över en kam att göra. Det har att göra med att människor som bott i Lysekil i hela sitt liv inte längre vågar gå ut på stan, särskilt de äldre. Att folk är rädda. Och de är inte rädda för att läsa saker på sociala medier. De är rädda att bli slagna, våldtagna, rånade. Vi får veta att man väljer att ta bilen även korta sträckor. Rädsla. Skräck. Men dra inte alla över en kam. Det är det viktigaste.


Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln. Just nu kan du prova en vecka för bara 19 kronor med rabattkoden svegot19

Skaffa Svegot Plus nu

Kommentarer

Vi ger dig skriften gratis!

Skriv upp dig på Det fria Sveriges nyhetsbrev så skickar vi dig vår visionsskrift som PDF helt gratis (värde 99 kronor). Skriften har redan lästs av tusentals svenskar och lägger grunden för en framtid för ett fritt svenskt folk.

Det lyckades - vänligen kolla din inkorg för bekräftelse och skriften!