KULTUR. Lill-Babs stod på den tiden när jag intervjuade henne i skuggan av sin namne Alice Babs, och jag tyckte att hon var ganska kass. Men nu hade akademiledamoten Lars Forssell skrivit en show åt henne, vilket fick mig att ana att Barbro Svensson kanske hade kvaliteter som jag ännu inte hade upptäckt.
På ett sätt är jag glad att jag inte har artikeln kvar, det skulle antagligen vara pinsamt att läsa om Ingrid, 22, eventuellt satte sig på höga hästar gentemot denna legend i svenskt musikliv. Men jag tror inte det. Mitt minne av mötet med Lill-Babs är att jag träffade en ovanligt uppriktig och genuin människa, en kvinna som imponerade på mig och rimligtvis återspeglade detta sig i min artikel.
På kvällen gick jag och såg showen och blev verkligen tagen. Lill-Babs som alltid varit den gladaste och mest energiska sångerskan av alla var inte där. I stället var det Barbro Svensson vi mötte – en kvinna med djup och svärta. Inledningsnumret Anna Stark handlar om henne själv, att hon ansåg sig sjunga lika bra som de andra (Anita Lindblom, Lill Lindfors, Siv Malmqvist och Monica Zetterlund), att hon drömde om att stå främst på Gröna Lund och till sist hamnade där – bara för att inse att hon kastat pärlor för svin. Åtminstone var det så hon sjöng.
Lika osäker som de flesta av oss
Plötsligt framstod Barbro Svensson som en människa med drömmar och osäkerhet, precis som de flesta av oss. Dittills hade jag sett henne som en Duracell-kanin som inte brydde sig ett dugg om vad andra sa om henne. Nu såg jag en verklig människa som vädjade till publiken att älska henne för den hon var, inte för den vi trodde att hon var. En så äkta känsla att ingen i publiken kunde nonchalera den.
Året efter utsattes hon för kuppen i SVT-programmet ”Här är ditt liv” där programledaren Lasse Holmqvist bjudit in en lång rad av Barbro Svenssons gamla män och pojkvänner. När de alla kom ut och sjöng melodin till Lill-Babs gamla hit ”Är du kär i mig ännu Klas-Göran” med texten ”Är du kär i oss ännu, fru Svensson”, exploderade Sverige. Folk reagerade på att Barbro Svensson förnedrades genom att alla hennes gamla pojkvänner visades upp.
Efteråt sa hon att hon stämningen var god på efterfesten och att hon inte hade några problem med alla karlarna, men att det gjorde ont att folk uppfattade henne som lösaktig. I programmet ”Berg flyttar in” 2009 berättade hon:
– Det gjorde så ont att jag inte kan förklara det. Jag har fått så många bitska kommentarer om det där. Som “det där är väl du van vid, du som haft så många karlar …”
Lill-Babs var en del av det svenska Sverige
Jag måste säga att jag blev uppriktigt ledsen när jag nåddes av nyheten om att Lill-Babs är borta. Hon var en del av min uppväxt, en del av det svenska Sverige och nu finns hon inte mera. Det känns sorgligt, men hennes låtar kommer förstås alltid att leva vidare. Själv minns jag med glädje låten ”Manolito”.
För er som är yngre än jag och fattar “nada”, så handlar låten om en av figurerna i teveserien High Chaparall som gick på svensk teve i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Manolito var en karaktärerna i den omåttligt populära serien. Lill-Babs sjöng en underbar hyllning till en manlig man, som hon svimmade av knall och fall för – åh, vad jag önskar att kvinnor sjöng så om män i dag. Lyssna och njut!
”Blicken blir stirrig, jag känner mig virrig, var gång jag ser High Chaparall, Manolito, när jag ser Manolito. Jag får en knäpp, jag blir yr, allt försvinner och jag svimmar av knall och fall, Manolito, när jag ser Manolito! Oj, vilket leende, vilket beteende, blicken han har gör mig salig. Jag har fått sviter, på naglar jag biter, för kvinnfolk är den mannen farlig.”
