Patrik Larsson: "Kom igen då för fan!"

[membership]Både av slump och av vänlighet hamnade jag på den första matchen av planerade sju mellan Mora IK och Leksands IF. Det som ska avgöras är vilket lag som ska gå upp i, och vilket lag som ska kastas ut ur SHL, Swedish Hockey League. Vi anländer till ishockeyarenan. Det kryllar av folk. Överallt. Spänningen och vad jag uppfattar som glädje ligger i luften. Jag springer på en gammal vän. Om vi setts på stan hade vi stannat och pratat. Men nu, med något vilt i blicken ilar vännen förbi. Han sa hej, men såg han mig? Jag och mitt sällskap följer strömmen. Vi tränger oss in i hallen. Jag möter fler bekanta, utan att stanna, utan att säga något. Vi går vidare, jag möter fler vilda blickar och nervositet. Alla är välkammade, nyduschade och lite ledigt klädda. Något stort ska hända, och ingen vet nog riktigt vad. Matchen startar. Lagen trevar fram och tillbaks. Jag antar att det är för att hitta rytmen. Pulsen stiger hos publiken. Galanta herrar och paranta damer står och skriker. Närmast ohämmat. Barn, tonåringar och föräldrar, med några få undantag 100 procent svenskar, hejar på. De vill hjälpa till. Kom igen då för fan! Bortalaget tar greppet om matchen och dess förhållandevis lilla klick av följare dominerar luften. Inget annat hörs. Stridstrumman dånar. Med glada miner hatar och förnedrar gästerna sin värd. Det nyduschade är nu borta. Det luktar svett, kokkorv och snus. I varje motgång suckas det högt. Och varje medgång framkallar okontrollerade utfall av glädje. Allt är ohämmat. Fritt. Det här är bröd och skådespel åt folket. Utanför portarna trasas vår omvärld sönder. Ännu en ung flicka får sitt liv förstört och förnedrat av en grupp utlänningar. Undernärda pensionärer tynar bortglömda bort. Politiker ljuger. Medierna spelar vidare i sin pjäs som skapar bilden av samhället de vill att vi ska se. Här inne i ishallen finns kraften att rädda vårt land. Här finns manskapet, organisationsförmågan och styrkan. Men allt detta fina ödslas bort på ett evigt spel, utan egentligt mål, mer än att underhålla i den minut det händer. Det kommer alltid en ny kamp, en ny chans, en ny säsong. I sportens värld är det ofarligt att tycka högt. Ofarligt och legitimt att skrika ut sina önskningar och krav. Men där det verkligen betyder något, där är det närmast knäpptyst. När vårt folk är utbytt, så kommer ingen ny kamp, ingen ny match, ingen ny säsong. Vi har en chans och det är nu. Vad ska krävas för att vi ska få se samma beslutsamhet, samma engagemang, samma öppna kärlek för vårt folk och vårt land? Kom igen då för fan! [/membership] [membership level="0"] Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln. Just nu kan du prova en vecka för bara 19 kronor med rabattkoden svegot19 .

Skaffa Svegot Plus nu

[/membership]

Patrik Larsson: ”Kom igen då för fan!”

Vänsterpolitiker får fängelse för att ha hyllat islamiskt terrormord

Ny korridor för migranter på balkan – tiotusentals på väg till Västeuropa

Ännu mer från Svegot

Sverige vaknar – 18 december 2020

Passningen #249: Veckans värsta (gänget)

Sverige vaknar – 17 december 2020

Sverige vaknar – 16 december 2020

Senaste poddarna

Demoner vandrar ibland oss

Kan vi rädda det sjunkande skeppet?

Lex Luna och skärpta lagar

Vänstern von Oben

Dumheter och galenskaper

Om Radio Svegot

Kontakt

Välkommen tillbaka!

Skapa nytt konto!

Få ditt lösenord tillskickat dig