I slutskedet av gårdagens gisslandrama i den sydvästfranska staden Trèbes, bytte polisen Arnaud Beltrame ut den sista gisslan mot sig själv – fullt medveten om vilken risk han tog. På morgonen meddelades det att Beltrame dött av sina skador.
Ännu en person har nu fallit offer för den marockanske terroristen Radouane Lakdims vedervärdiga mördande i går eftermiddags – militärpolisen Arnaud Beltrame. De livshotande skador han fick i samband med att polisen stormade butiken, var för svåra. Tidigt i morse meddelade Frankrikes inrikesminister Gérard Collomb att Beltrame dött.
I ett meddelande på Twitter hyllade han polismannen:
”Arnaud Beltrame har lämnat oss. Han dog för fäderneslandet. Frankrike kommer aldrig glömma hans heroiska insats, hans mod och uppoffring.”
Under de tre timmar som gisslandramat pågick, kämpade polisen febrilt för att få terroristen att släppa de människor han tagit som gisslan inne i livsmedelsbutiken Super-U. Till sist hade de fått den 26-årige marockanen Radouane Lakdim att släppa alla utom en kvinna. Det var då Arnaud Beltrame offrade sig – han erbjöd sig att ta kvinnans plats och Lakdim gick med på detta byte.
Väl på plats tillsammans med terroristen lade Beltrame sin mobiltelefon på ett bord, uppkopplad i ett samtal med kollegerna utanför. På så sätt kunde polisstyrkan följa allt som hände inne i butiken. När de hörde skott inifrån Super-U stormade de byggnaden och sköt ihjäl terroristen. Men terroristen hann såväl skjuta som knivhugga Beltrame, som fick livshotande skador och alltså avled i natt.
Arnaud Beltrame tillhörde det franska Nationella gendarmeriet (militärens polisstyrka). Även de hyllade sin kollega på Twitter:
“Det är med svårmod jag framhåller och hyllar hjälten, vår kamrat A. Beltrame, som dog i natt. Jag böjer mitt huvud inför hans mod, hans offervilja och hur denne officer satte ett exempel för oss alla när han gav sitt liv för gisslans frihet.”
Plötsligt slår det mig hur allting hänger ihop: Vi kristna är beredda att ge våra liv för det som är rätt och för dem som är svagare än vi själva. Muslimer saknar denna känsla, allt för många av dem riktar in sig på att ta så många liv de kan. Hur rätt vi än har, hur överlägsna våra principer än är deras så kommer vi att förlora denna strid om vi tillåter dem att vara kvar i våra länder.
Nu är klockan fem i tolv. Det är dags att börja internera, deportera och repatriera. Islam måste bort från Europa, annars går vi alla samma öde till mötes som hjältepolisen Arnaud Beltrame.
